SL visar sitt rätta ansikte – och det har en ful liten mustasch

I morse möttes kollektivtrafikanterna vid Östermalmstorgs tunnelbana av en vidrig syn. Sverigedemokraterna hade fyllt hela taket i rulltrappan med rasistpropaganda! Snart visade det sig dock att detta inte var en olaglig affischering, utan en helt laglig sådan. SL har alltså sålt affischeringsutrymme till SD, och gett dem fritt fram att sprida myter om tiggare.

”Helt enligt lagar och policies!”, försvarar sig SL. Jaha, men då så. Så länge en betalar för sig är det tydligen fritt fram att sprida rasistisk smörja. För inte behöver väl SL förhålla sig till andra spelregler än de som kapitalet satt upp?

Vi vill inte behöva få rasistisk propaganda uppkörd i ansiktet när vi nyttjar den här stadens kollektivtrafik. Vi vill inte heller att det bolag som ägs gemensamt genom landstinget ska spä på det hat som redan finns mot utsatta grupper. Det finns två rimliga sätt att reagera på detta:

1. Avgiftsstrejka. Precis som komikern Soran Ismail så vill vi uppmana alla stockholmare att säga nej till denna perversa tolkning av yttrandefriheten genom att vägra att betala SL:s (hutlöst höga) avgifter.

2. Agera! Ikväll (3/8) kommer folk att samlas i Östermalmstorgs tunnelbana för att ta ner rasistpropagandan. Imorgon (4/8) kommer folk att samlas på samma plats för en demonstration.

Embedded image permalink

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Stöduttalande för ockupationen av Högdalens gamla skola

I lördags öppnades dörrarna till Högdalens gamla skola upp av ett lokalt initiativ som går under namnet Högdalens Vänner. Sedan dess har lokalerna varit ockuperade, och används i dagsläget som ett Folkets hus.

Fastigheten såldes ut 2010 av det borgerliga styret i stadshuset. Sedan dess har lokalerna stått oanvända, och nu vill den nya ägaren Veidekke riva byggnaden för att istället bygga bostadsrätter där. Det nya området ska heta ”Teaterkvarteret” och marknadsförs med orden ”12 minuter från SoFo”.

Fastigheten såldes ut mot lokalbefolkningens vilja, och kan inte ses som något annat än ett tydligt framåt för den aggressiva gentrifiering som pågår av Stockholms förorter, och som driver bort de gamla invånarna från dessa.

VSF Stockholms stöder Högdalens Vänner i deras beundransvärda insats för att behålla demokratiska rum och ta tillbaka makten över sin förort, och vill även uppmana människor och organisationer att stödja ockupationen. Hjälp till att hålla huset genom att vara på plats, bidra med pengar eller saker som behövs, och: ställ krav på våra folkvalda.

Det är anmärkningsvärt att den nya rödgrönrosa majoriteten i stadshuset inte har bemödat sig att kommentera detta initiativ. Ta ert ansvar och bemöt den kritik som lokalbefolkningen i Högdalen för fram!

Läs mer på teaterkvarteren.se eller på Högdalens Vänners facebooksida. 

Foto: Högdalens Vänner

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fri kurslitteratur handlar om ekonomi inte teknik

Det har kommit frågor och kommentarer kring VSF:s krav i kårvalet om fri digitaliserad kurslitteratur och jag vill klargöra ett par grejer. Som ett socialistiskt förbund utgår vi i VSF från principen att studier ska vara en rättighet för alla. Därför är det viktigt för oss att synliggöra och diskutera de hinder som finns i dagens samhälle som gör att alla inte har möjlighet att studera på lika villkor. En central del i detta är de ekonomiska förutsättningarna. Varje år Sveriges förenade studentkårer gjort sin studentbudget har de konstaterat att studiemedlets nivå i förhållande till levnadsomkostnaderna gör att studenter går back varje månad. Senast statistiska centralbyrån gjorde en undersökning om studenters ekonomiska situation kunde de konstatera att bara hälften köper sin kurslitteratur resten anser sig inte ha råd. Parallellt med vår kamp för höjda studiemedel driver vi därför frågan om fri kurslitteratur.

Så när vi i VSF pratar om fri digitaliserad kurslitteratur är det inte ordet ”digitaliserad” en ska fokusera på utan det viktiga i sammanhanget är ”fri”. Att vi säger digitaliserad handlar om att synliggöra att dagens teknik gör fri kurslitteratur till ett realistiskt och genomförbart krav. Det mesta av kurslitteraturen skrivs trots allt av universitetsanställda som ett resultat av den forskning de bedriver. Genom att universitetet betalar lön till de anställda har de redan fått betalt för produktionen av litteraturen, ställningstagandet om fri digitaliserad kurslitteratur handlar om att lösa distributionen. En annan viktig aspekt är att ta ställning för att den forskning som producerats av universitetets anställda precis som om det vore ett privat företag ska tillhöra universitetet och därmed samhället och inte den enskilde.

Om jag då avslutningsvis ska gå in på frågan digitalt vs fysisk bok så ser inte vi i VSF någon motsättning. Det viktigaste för oss är att alla har möjlighet att studera och har fri tillgång till kurslitteraturen oavsett om den är digital eller en fysisk bok på biblioteket. Att se till att det finns fler exemplar av böckerna i universitetets bokaffärer löser liksom inte det grundläggande problemet, att hälften av alla studenter inte har råd med litteraturen.

Elin Melander

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Alla val är politiska val

Med anledning av kårvalet som just nu äger rum vid Stockholms universitet.

Borgerlig Opposition lovar kårkaffe för 5 kronor. Vad de ämnar banta ner eller sälja ut för att överhuvudtaget kunna finansiera denna utopiska reform förblir höjt i dunkel, men en sak är säker: de kommer att utgå ifrån sin ideologi när de tar det beslutet, och alla andra beslut, oavsett vilka ”opolitiska” frågor som Borgerlig Opposition och de andra partierna driver.

För visst, många av frågorna som de olika partierna driver är helt oförargliga och omöjliga att vara emot: fler böcker i biblioteket, ett större utbud av sommarkurser, att kåren ska synar mer, och så vidare. Det kan vara lätt att tro att de ideologiska skiljelinjerna egentligen inte finns i kårpolitiken, och att det helt enkelt handlar om ett antal organisationer som driver frågor om fler mikrovågsugnar hit eller mer cykelställ dit. Sådana förslag ska såklart inte förringas, lokala frågor är viktiga och vi i VSF Stockholm driver också många högst konkreta förslag som inte är rikspolitiska . Men ändå: det finns inga opolitiska val.

Det går att ignorera höger-vänsterskalan, men det går inte att ställa sig utanför den. I en tid när regeringen nyligen försökt privatisera universitetet, när bostadsbristen för studenter är värre än någonsin, när utländska studenter drabbats av (och svenska studenter hotas av) studieavgifter, och när ojämställdheten och könsdiskrimineringen på universitetet fortfarande är oacceptabelt påtaglig; då spelar det faktiskt roll vilken politisk färg de som representerar studenterna har.

VSF ämnar vara en tydlig politisk motkraft till ovanstående problem, både på en lokal och konkret nivå, men också på en rikspolitisk och opinionsbildnande nivå. Även om vi inte direkt har jättemycket positiva saker att säga om Borgerlig Opposition eller Moderata Studenter så uppskattar vi att de är tydliga med sin ideologi, trots de populistiska frågorna de driver.

Studentpartiet däremot sjunger på en annan visa. De menar att politiska frågor som rör högre utbildning ska avgöras i riksdagen och inte i kårvalet. Det är synd att de så gravt har missförstått hur högskolan är intimt sammanflätad med övriga samhället, och faktiskt också hur parlamentarism fungerar överhuvudtaget.

För varje reform som röstas igenom i riksdagen, för varje litet beslut, så har det funnits människor i civilsamhället som drivit frågan i åratal. Som anordnat demonstrationer, opinionsbildat, organiserat och till slut lyckats skapa en medvetenhet om frågan som nått våra beslutsfattare. Studentkåren har här en enorm potential att agera påtryckande och underlätta riksdagsbeslut som förbättrar studenters livssituation.

Historiskt så har studentkårerna varit en viktig pådrivande kraft, både i lokala politiska frågor som har med universiteten att göra, men också i större frågor som rör hela samhället. Att göra kåren ”opolitisk” skulle vara ett oerhört misstag och en stor otjänst mot alla de studenter vi representerar. De behöver en politisk röst i samhällsdebatten som vågar påtala de problem studenter upplever i sin vardag, inte en organisation som tyst och snällt ser på medan våra beslutsfattare avgör studenters framtid. Rösta politiskt i kårvalet, och rösta vänster såklart.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

1 maj med VSF Stockholm, 2015

7

VSF Stockholm gick traditionsenligt med i Vänsterpartiets 1 maj-tåg. Om du sorgligt nog missade hela festligheten så kan du här läsa talet vi höll och se lite bilder. Bilderna är tagna av Samuel Scherman och talet hölls av Erik Blohmé.

Vänsterns studentförbund är ju en del av det som brukar kallas studentrörelsen. Studentrörelsen ägnar sig inte bara åt att springa runt i hemska overaller och snickra ihop svårbegripliga teorier, utan det viktigaste vi gör är att försvara studenters rättigheter: rättigheter som många idag tar för givet, men som vi ibland kan behöva påminnas om inte är självklarheter.

I Sverige kan idag nästan vem som helst ta ett halvår, ett år, eller ännu längre och studera något bara för att det är intressant. Det tillför inget till ekonomin, det skapar i princip inga arbeten, det finns ingenting i detta som generar vinst till någon. Det ligger helt utanför kapitalismens logik att någon läser tre terminer filmvetenskap för att sedan arbeta med något helt annat.

Men det här är inget problem, det är tvärtom något att vara stolt över. Våra universitet är inte, och ska inte bli, kunskapsfabriker som bara sysslar med att tillgodose företag och näringsliv med kompetens och arbetskraft. Den högre utbildningen finnas också till för oss andra. Att studenter kan ”flumma runt”, som Björklund uttrycker det, är i mina ögon en av universitetens och högskolornas viktigaste och finaste uppdrag. Att kunskap och bildning ska vara tillgänglig för alla, villkorslöst, av det enkla skälet att det är demokratiskt.

Såhär på arbetarrörelsens högtidsdag så bär det mig emot att ens behöva nämna moderaterna, eller för den delen det överklasslajv som är moderaternas studentförbund.  Som så ofta vill en helst låtsas att dom inte existerar eller alternativt att det är något slags konstprojekt det handlar om.

Men, verkligheten gör sig påmind, och härom veckan gick Moderata Studentförbundet ut med att dom vill att högskoleutbildningen, den ska kosta. Och då syftar de inte på det studielån som studenter redan idag spenderar hela sina liv med att betala tillbaka: de menar studenterna själva ska bekosta hela sin utbildning.

50 000 kr per termin skulle alla studenter betala om Moderata studentförbundet fick bestämma. En läkarutbildning skulle kosta upp emot en miljon kronor. När det ändå sparkades på studenter så kände Centerstudenter (hemskt namn på ett studentförbund för övrigt) för att stämma in i debatten, ja ni hör ju vilken parad av förmågor detta är, och lade till att studiebidraget borde slopas. Men, la dom till, det är lugnt. Alla kan ju ta lån, skriver de.

Som en vän till mig sa, moderata studenter är beviset på att bara för att någon kommer från överklassen och har en högskoleutbildning så innebär det tydligen inte att den personen kan någonting. Självklart skulle detta slå hårt mot arbetarklassens ungdomar i Sverige och deras möjligheter att utbilda sig, och det är också ett angrepp på själva bildningen i sig, på kunskap och utbildning som egenvärde.

Men allas rätt att studera hotas inte bara av några MUF-rejects som kan skramla ihop ett par bokstäver till en debattartikel, utan även av vår regering, den nuvarande regeringen, som inte bara accepterat de avgifter för utländska studenter som borgarna införde; de gjorde även ett stort avsteg från principen om allas rätt till kostnadsfri utbildning i vårbudgeten och öppnade upp för möjligheten att i vissa fall ta betalt av svenska studenter. Det låter sjukt, men det är faktiskt sant.

Det här tycker vi i Vänsterns studentförbund är helt oacceptabelt. Såhär har det gått till i många länder, först öppnar regeringen upp för studieavgifter i undantagsfall, och sen blir undantaget till regel: de till en början låga avgifterna skenar iväg, i England från 1000 till 9000 pund på bara ett par år: och plötsligt så har vi inte kostnadsfri utbildning längre. Vårt grannland Danmark diskuterar just nu på fullaste allvar att införa studieavgifter för inhemska studenter. Om vi inte drar i nödbromsen riktigt snart så kan moderata studenter mycket väl få sin vilja igenom inom en inte allt för avlägsen framtid.

Kamrater, även om många studenter idag har det svårt med ekonomi och bostad, även om trösklarna är höga för studenter som kommer från studieovana hem, så erbjuder våra universitet och högskolor en typ av demokrati som är sällsynt i övriga samhället. Den demokratin borde försvaras, utvidgas och förbättras, studenter borde få studielön istället för studielån, och erbjudas billiga och bra bostäder och ordentlig hjälp att komma in i den akademiska världen, oavsett bakgrund. Och självklart ska de slippa studieavgifter.

Den här typen av demokrati borde etableras i hela samhället. Arbetare borde få makt över sina arbetsplatser, kvinnor makt över sina liv och sina kroppar, människor makt att förverkliga sig själva. Samhället måste öppnas upp och blir demokratiskt på riktigt, genom att vi alla tillåts delta och utvecklas. Det är socialism, och socialism uppnår vi bara genom att vi kämpar tillsammans. Och även om det ibland kan kännas som att vi kämpar i motvind så är det viktigt att komma ihåg: dom som vinner på den politik som moderata studenter och moderaterna står för kommer alltid att vara färre än dom som vinner på vår politik, och vårt samhällsbygge. Och en dag så kommer vi, med eller utan högerns och överklassens hjälp, att bygga ett samhälle som är demokratiskt på riktigt. Ett socialistiskt samhälle. Ha en fantastisk 1 maj, vi ses i tåget kamrater!

/Erik Blohmé

2

6

3

4

5

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Rösta på Vänsterns studentförbund i kårvalet på Stockholms universitet!

Den här veckan är det kårval på Stockholms universitet. Medlemmar i Stockholms universitets studentkår kan rösta direkt på karvalet.net/sus

Klassaspekten får aldrig glömmas när man pratar om högre utbildning, vilket det tyvärr ofta gör. Detta är oacceptabelt då högre utbildning verkligen är en fråga om just klass. Människor som har minst en högutbildad förälder studerar i högre grad vidare på universitet än folk utan. Och väl på universitet så är det höga lån och dyr kurslitteratur som väntar en. Men det slutar inte efter ens examen är tagen, när en väl har fått den så väntar höga lån som det tar årtionden att betala av. I och med att Sverige ska ha gratis utbildning är detta inte acceptabelt. För att få en högre utbildning som är rättvis för alla måste förändringar göras!

Efter årsskiftet så höjdes visserligen den totala summan som studenter får varje månad, men det var lånet som höjdes, inte bidraget. Detta kanske hjälper studenter under studietiden men i längden stjälper det mer än vad det hjälper eftersom studieskulderna växer det medför i sin tur att tiden det tar för lånen att avbetalas blir längre. Detta kan en ju tycka är självklart, och regeringen med socialdemokraterna (som säger att de är ett arbetarparti) i spetsen hjälper bara till att segregera urvalet av studenter till universiteten. Det är bidraget som ska höjas, inte lånet!

De höga kostnaderna på kurslitteratur är också ett slag mot studenter. Universiteten förväntar sig att studenterna ska köpa dyr kurslitteratur till alla sina kurser, kurslitteratur som kan kosta upp mot tusen kronor, om inte mer. Forskning som bedrivs på universitet och som sedan används i undervisning säljs till olika förlag, som i sin tur säljer dessa till studenter för höga priser. Istället för detta borde all forskning som bedrivs på universiteten finnas tillgängligt gratis via internet och inte bekostas av studenter.

Ett annat stort problem för studenter är att hitta ett säkert ställe att bo under sin studietid. Idag är det tyvärr mänga studenter som blir tvingade hyra osäkra andrahandare då bostadsbristen för studenter (och även för ickestudenter) är hög på flera av landets stora studieorter. Bostadsköerna är långa och när en väl får tag i en lägenhet är hyrorna oftast höga. Detta försvårar för flera att flytta till en universitetsstad och där med möjligheten att studera program eller kurser som inte finns på hemorten, eller att alls studera vidare. Därför borde hyresrätter med låg hyra byggas, inte dyra bostadsrätter.

Men en kan inte enbart snöa in sig på klass. På universiteten ser vi hur majoriteten av alla högre poster innehas av män. Att ha en patriarkal norm gynnar ingen utan skapar bara ett vridet perspektiv på utbildningen. Vad som behövs är ett universitet fritt från en patriarkal norm, oavsett vilka nivåer denna norm genomsyrar. Denna norm är något vi hela tiden måst bekämpa och då behövs mer genus i utbildningen. Genusaspekt borde vara ett obligatoriskt inslag i alla universitetskurser samt att kvinnor ska kvoteras in på högre poster inom den högre utbildningen! Ett annat inslag som bortprioriteras är HBTQ-aspekten. Att många kurser helt exkluderar HBTQ-personer är inte acceptabelt. Att genus och HBTQ-aspekter glöms bort medför att sjukhuspersonal, poliser, lärare och andra yrkesgrupper inte har den kunskap som behövs.

Även antirasism måste lyftas i kåren och där har Vänsterns studentförbund gjort ett bra jobb. Vi har aktivt jobbat mot att Sverigedemokraterna sak få sprida propaganda på Stockholms universitet och att dessa ska hållas utanför studentkåren! Ett annat exempel är univleaks.net, som VSF Malmö startat. Där kan studenter dela med sig av olika typer av rasism som de har upplevt på universiteten, vare sig det kommer från universitetsanställda eller andra studenter. Men detta räcker inte. Kåren måste hela tiden ta kamp mot rasism och motverka den hur den än tar form! En kan in bara prata fint om hur dåligt det är utan kåren måste reagera!

Därför vill vi i VSF Stockholm:

  • Att genus och HBTQ ska genomsyra alla kurser på universitetet
  • Att kvinnor ska kvoteras in på högre poster inom den högre utbildningen 
  • Att rasism på universitetet ständigt måste motarbetas , så att rasistiska och nazistiska organisationer aldrig får ett fotfäste på Stockholms universitetet!
  • Att studiebidraget, inte studielånet, ska höjas
  • Att bostadsbristen ska byggas bort, bygg hyresrätter och studentlägenheter med låg hyra!
  • Att kurslitteraturen på sikt ska vara fri och att all forskning som görs på universitetet ska finnas tillgängligt gratis via nätet!

Glöm inte att rösta på VSF i kårvalet på Stockholms Universitetet 4-8 maj! Medlemmar i Stockholms universitets studentkår kan rösta direkt på karvalet.net/sus

Marcus Wallbing Löfgren

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Om jakten på plankare och rätten till staden

De senaste veckorna är det något som har skavt lite extra i mig. Det handlar om uttalandena från den moderatstyrda ledningen i Stockholms läns landsting, om det som har kommit att framställas som ett av kollektivtrafikens största problem: fuskåkarna.

Det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons aviserade för tre veckor sedan att biljettkontrollerna i Stockholms kollektivtrafik ska öka, och beskrev det som en av sina ”huvuduppgifter att få ner fuskåkandet”. SL har valt ut sex linjer som ska kontrolleras extra hårt; linjer som enligt de själva är de där det plankas mest. Det rör sig om tunnelbanans röda linjer söderut och blåa linjer norrut, Gnesta- och Nynäspendeln samt två busslinjer i Kista och Huddinge.

Det är inte svårt att skönja ett mönster. De mest plankade linjerna tycks alla som av en slump (eller inte) ligga i mer eller mindre socialt utsatta områden i stadens periferi.

Men ökade kontroller är inte den enda förändringen som Stockholms kollektivtrafikanter har att se fram emot: höjda priser väntar även inom kort.

SL:s ekonomi går tydligen inte så bra. Det kan ses som en delförklaring till prishöjningen, men knappast till de ökade biljettkontrollerna. För medan höjda biljettpriser kan bli en direkt justerad intäkt i bolagets budget, så kan jakten på plankare inte ge samma tydliga resultat. Eftersom resor som inte betalas för inte kan registreras och det inte finns någon konkret vara som försvinner när det plankas, så kan SL omöjligt göra exakta uträkningar på hur många som plankar. Dessutom så finns det inget som säger att alla som plankar är personer som hade nyttjat kollektivtrafiken om de hade varit tvungna att betala för den. I motsats till vad SL hävdar så finns det med andra ord ingen ”förlorad intäkt” i plankningen, utan på sin höjd en hypotetisk sådan. Kostnaden för ökade kontroller är dock ingen hypotetisk kostnad.

Incitamenten för att stävja fuskåkandet kan alltså inte ses som ekonomiska. Så vad är de?

Jag söker svaret i den borgerliga problemformuleringen för varför folk plankar. Den offentliga borgerligheten, men även den jag (tyvärr) har i min närhet, verkar tro att folk plankar för att det är kul. Eller för att de är lata och giriga. De ”vägrar göra rätt för sig”, heter det.

Faktum är att det inte finns något säkert underlag för varför folk plankar (några svar finns på Twitter under #jagplankar). Men det jag finner mest uppseendeväckande – och upprörande – är att de borgerliga tyckarna aldrig verkar överväga ekonomiska incitament för de enskilda plankarna. Att 870 eller 950 kronor i månaden inte är något som alla har möjlighet att lägga på resor, verkar inte rymmas i deras världsbild. Eller gör det det?

Här är vi vid kärnan för vad som upprör mig mest i det här. För till skillnad från de borgerliga debattörer jag diskuterat plankning med, så har jag inte svårt att se att orsakerna till plankningen är just ekonomiska: vissa har helt enkelt inte råd. I ljuset av det blir ökade kontroller inte bara bortkastade resurser, de blir även en (ökad) jakt på och stigmatisering av fattiga. Och kanske är det just även detta som är syftet med ökade kontroller. 

Personligen tycker jag inte att det är roligt att planka, och när jag har haft råd har jag undvikit det. Jag har alltid funnit det väldigt stressigt och ångestframkallande att 1. på olika sätt lyckas ta sig igenom allt mer svårforcerade spärrar och att 2.alltid vara orolig för att det ska kliva på kontrollanter. I dagsläget har jag dock inget val.

Många av Stockholms invånare är beroende av kollektivtrafiken för att kunna leva och försörja sig. Det är väldigt få förunnat att kunna jobba/och eller studera inom ett gångavstånd från sitt bostadsområde, och gissningsvis så bor de personerna inte i de områden som SL har pekat ut som sina ”problemområden”.

Så: vad innebär prishöjningar och ökade kontroller för alla som är beroende av SL:s tjänster? Det innebär förstås att färre har möjlighet att betala för sina resor, vare sig de vill eller inte. Och för oss som, vad borgarna än tror, inte tycker att det är ett roligt spänningsmoment att planka, innebär det ett extra stress- och ångestmoment i vardagen. För fattiga har ju inte redan tillräckligt med sådana. 

VSF Stockholm har, som många av er vet, länge haft en bra relation till och gott samarbete med Planka.nu. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för att den organisationen och dess p-kassa finns, när jakten på och stigmatisering av de som inte betalar i kollektivtrafiken intensifieras. Men ändå kan jag inte låta bli att bli ledsen över att den ska behöva finnas.

Ja, jag är ledsen. Jag är arg. Jag är ledsen och arg för att en så fundamental rättighet som att kunna röra sig i staden en bor i ska hållas gisslan av en borgerlig landstingspolitik, och av politiker som hatar fattiga. Min enda tröst är att jag hatar dem minst lika mycket.

Micaela Kedhammar

Gå med i p-kassan här

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized