Category Archives: Artiklar

Two sides to every story

Billy Bragg sjöng på 80-talet: “When you wake up to the fact that your paper is Tory/Just remember: there are two sides to every story”. Ett viktigt påpekande i England med sina många vulgärhögertidningar då. Ett viktigt påpekande även i Sverige 2010. Vi ser ett medielandskap, en politisk debatt och ett offentligt samtal som blir alltmer likriktat och högervridet. Åsikter som var tokstollehöger för bara 10-20 år sedan är idag rumsrena i Stockholms morgontidningar. Och läser man tidningarnas kommentarsfält på nätet, eller ännu hellre surfar in på Newsmill, så möts man av en uppsjö åsikter som är ännu mer höger och ännu mer extrema än de som trycks på ledarsidorna. Det gäller att ständigt påminna sig själv om att det alltid finns en annan sida. Annars riskerar man att tappa det mentala fotfästet helt och hållet.  

Det ligger något så otroligt lömskt redan i ordet “liberal”, som många tidningar använder som beteckning. Liberalismen antas nämligen stå för fri, öppen debatt, högt i tak och att alla åsikter får komma till tals. Men i den reellt existerande liberala mediavärld där vi tyvärr alla hålls gisslan är det allt annat än fritt och högt i tak. Det är en värld där Marx gång på gång dödförklaras, där ekonomer skolade i högervriden nationalekonomi berättar för politikerna vad som är möjligt eller inte möjligt att genomföra och där positionerna hela tiden förflyttas längre och längre högerut. Många av dessa nationalekonomer anser likt Carl Bildt på 90-talet att det bara finns en enda väg. Andra anser de att det finns två vägar, Keynes och Friedman, som de målar upp som diametralt motsatta (jo, jag har faktiskt sett det). Och så smalnar spektrumet för vad som är möjligt att diskutera ytterligare…  

Ta exempelvis en tanke som den om att ökad ojämlikhet ger ökat välstånd för alla. Rent instinktivt tycker man att det låter som en helstolligt idé. Den är dock helt rumsren idag. Nästa steg högerut hittade jag i Svenska Dagbladet häromveckan . Nu menar moderaterna att deras politik, förutom att skapa välstånd, även leder till rättvisa. Visserligen är detta bara en fortsättning på deras projekt att vända upp och ned på alla begrepp. Men det mest intressanta med den här artikeln är att den så tydligt visar att högern vill inskränka debattutrymmet. Det är sällan man ser det i så öppen dager. Men Anders Borg säger faktiskt i klartext att: “Vår politik förbättrar sammanhållningen. Den samlade vänsterpolitiken är ett betydande hot mot sammanhållningen i samhället, därför att den är ett hot mot arbetslinjen”. Högerpolitik = sammanhållning, vänsterpolitik = ett hot. Visserligen applåderar väl vi som är vänster en politik som är ett hot mot arbetslinjen. Men det intressanta här är att Borg målar upp en bild av en sammanhållning, där hela landet liksom tagit varandra i hand på att arbetslinjen är en finfin idé.  

Så är det naturligtvis inte.  

Det finns massor med människor som genomskådar högerns retorik och floskler. Det är bara det att det är lätt att glömma. Det blir allt svårare att få syn på dem i den skog av borgerliga dagstidningar och djupblå bloggar som man möter varje dag. Det är också lätt hänt att man tillmäter bloggar och ledarsidor för stor betydelse. Men det är ändå intressant att högern har ett så stort självförtroende att de kan göra sådana uttalanden som Borgs ovan. Ett annat exempel är den självklara arrogans med vilken de borgerliga partierna ständigt fokuserar på ett fåtal “fuskare” inom olika försäkringssystem, i stället för på alla behövande.  

“When you wake up to the fact that your paper is tory, just remember: there are two sides to every story!”

/Tobias
——————————————–
Från Konfliktportalen.se: loaderrorready skriver Som om ingenting har hänt, Anders_S skriver Hamnarbetarna varslar om sympatiblockad med Pappers, Krister B. Anana skriver Queer rewilding 5-13 juni i Frankrike, Hans Norebrink skriver Nationalism högaktuellt ämne

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

3 kommentarer

Filed under Artiklar

Alltid skönt att säga ”I told you so”

Det är en skön och behaglig läsning när man ser rapporten som Studentkåren släppte där man ser bekräftelse dels för vår problembeskrivning, att studenter måste arbete vid sidan och att detta straffar studieresultaten, dels  för att det finns ett starkt stöd för våra lösningar också, att höja studiemedlen och inte några gulliga idéer om att hungriga vargar jagar bäst.

Detta är väl kanske inte något chockerade resultat för oss som är med i en organisation som finns bland studenterna. Alla kanske inte håller med oss (även om resultatet från rapporten säger något annat) men vi vet faktiskt vad vi pratar om eftersom vi dels lever i denna verklighet, dels diskuterar den med andra studenter varje vecka på våra bokbord.

Det som däremot är chockerande är att vi inte är starkare än vi är. Visst är vi det mest aktiva studentförbundet på campus tillsammans med de gröna studenterna, men det spelar egentligen ingen roll. Vi måste alltid tänka större men med realism, vi kommer inte kunna bli 1000 medlemmar men vi kan bli synligare och påverka mer. 

Jag fick av en slump kontakt med Kyle Verboomen, en av intiativtagarna till de politiska filmkvällarna, och gick på en föreställning. Jag förväntade mig att det skulle vara 10 pers där och att alla skulle vara flummande filmvetare som vill dra hemodlade analyser om allt möjligt, men jag kommer in i en sal med säkert 100 personer, alla djupt försjunkna i filmen.

Filmen handlade om några eskimåer som blivit utsatta för något skolexperiment och deras liv efter detta, men det var inte det som var den intressanta ”upptäckten” som jag gjorde där, utan snarare att att SU och campus är politiskt fattiga. Vad är det som politiserar här ute på SU? Det är VSF, filmgruppen och en del icke ideologiska grupper som bjuder in politiker, som t.ex. Utrikespolitiska föreningen. För att leka lite nationalekonom, efterfrågan på politiska aktiviteter är stor medan utbudet är lågt.

Jag träffade en tysk kamrat från Wien. Hon berättade om hur de hade ockuperat en sal i storlek med Aula Magna och hur de haft politiska seminarier under själva ockupationen och andra fascinerande verksamheter. Det jag vill ha sagt är inte att vi ska börja ockupera F-huset eller något sånt, utan att vi bör bredda och stötta den politiska diskussionen. De enda som vinner på avpolitisering är högern. Deras mediadominans kommer ändå fram medan vi i vänstern är de stora förlorarna för att vår styrka ligger i det demokratiska samtalet mellan individer.

Det är tragiskt att behöva säga det men vi måste skapa det politiska livet på SU och det måste vi göra snarast möjligen. Det kan vara enkla saker som att lyfta frågor på fikarasten, fortsätta med bokborden eller ha pubkvällar och debatter, men något måste göras. Intresset kommer att öka i och med att det är valår och om inte vi är ute i sann folkbildningsanda kommer vi att vara de stora förlorarna, vi kanske ändå vinner valet, men vi kan ha förlorat en hel generation studenter som antigen går till soffan eller röstar höger för att de känns lite bättre i plånboken (även om detta egentligen är som att pissa på sig, känns varmt och skönt i början med när man sedan måste betala sjukvården och sånt själv blir det kallt och obehagligt).

Varför ska vi tillåta detta när vi ser att stödet för våra idéer är massivt och att vi strider för det studenterna vill? Det är dags att vi i VSF slutar betrakta oss som outsiders eller alternativa, det är vi som kämpar för majoriteten av studenterna, det enda sättet att nå ut med detta är att börja politisera vardagen på SU och på så vis visa vilken ideologi som bör råda.  

/Emil M
———————————————–
Från Konfliktportalen.se: vsfstockholm skriver Alltid skönt att säga ”I told you so”, Redaktionen skriver SD ett parti för hbt-personer?, Fredrik Jönsson skriver Filmen Skin om apartheiden i Sydafrika, kommunismisverige skriver Serie från en ung kamrat i rörelsen, Anders_S skriver Östergötlands Enskilda Bank, Bo Myre skriver Poznan: Marcel Szary passed away today

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

1 kommentar

Filed under Artiklar, Studentliv

Att leva i en jävla hundgård

Ett par veckor inpå mars månad sitter jag tillsammans med en nära vän på Pizzahörnan i Husby Centrum. Det iranska caféet som ligger tio meter bort är stängt så vi får nöja oss med Falcon på fat istället för det sedvanligt medikora bryggkaffet och de alltid lika stela orientaliska bakverken. Medan jag sitter där och betraktar människorna utanför krogen slås jag av en bekant melankolisk känsla. Det är en sorts sorg som man ofta får erfara som invandrarson i detta land. Denna känsla betingas av ett gäng tretton- till fjortonåriga, till ursprunget afrikanska pojkar, som bara driver omkring. ”En jävla hundgård”, tänker jag för mig själv, och tyvärr känns det som att det är just det de socialt utsatta förorterna i Sverige har blivit.

Bortom tonårspojkarna sitter medelålders män på samma krog dag in och dag ut och super sig fulla i väntan på ett tillfälle att ge sig in i samhället men till slut slocknar även detta hopp och ersätts av en krossad framtidstro samt en insikt om att det enda Sverige har att erbjuda en är en kuk i munnen och ett bidrag på kontoutdraget. En kort tid därefter rullar en polisbil in på torget i takt med att det afrikanska fjortisgänget har växt sig större och mer högljutt. Utan förvarning börjar stenar och snöbollar under några korta sekunder hagla över snutarnas patrulleringsbil och omedelbart börjar ungdomarna springa åt olika håll. Polisen vet inte vad de ska göra och inser nog att det inte är någon idé att springa efter pojkarna då bilen stannar kvar, täckt med snöbollsfläckar och en spricka på vindrutan.

Etablissemanget kritiserar gärna sådant beteende utan vidare reflektion men jag tänker för mig själv att en människa inte behöver vara begåvad med ett märkvärdigt intellekt för att begripa att extrema handlingar vanligtvis är produkten av sådana som är än mer extrema. Se bara på de vilsna raketer som desperat avfyras från Gaza eller de pojkar som knappt har nått puberteten i Kurdistan men som ändå ger sig ut i bergen med rostiga köksknivar och jaktvapen för att kämpa för den lilla heder och självbestämmelse som de blivit berövade av imperialismens tjuvande hand.

Barn är tillräckligt smarta för att veta när deras grupp behandlas som andraklassens medborgare och när de slås av denna insikt så kan man räkna med uppgivna reaktioner. På samma sätt som man behandlar en människa som en hund så bör man räkna med att hunden också kommer att visa tänderna, skälla och till slut bita av en handen. Tyvärr är det just det samhället gör med folk ute i förorten och i takt med att kriminaliteten och gängen där ute växer likt en ohejdad tumör så bör vi fråga oss själva hur vi bör ändra samhället till att vara mer inkluderande istället för att på ett slugt och insiktslöst sätt kritisera de negativa fenomen som uppstår ur ett exkluderande samhällsklimat.

/Mustafacan
———————————————–
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Alliansen satsar på ökad bilism, Fredrik Jönsson skriver Intressant fortsättning på avtalsrörelsen, vsfstockholm skriver Dagens dikt, Redaktionen skriver Bara arbetarrörelsen kan stoppa högerextremismen, cappuccinosocialist skriver Modernismen vid frontlinjen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Studentliv

Elever och studenter – hur kan vi stödja kämpande arbetare?

I ungdomsförbunden och studentförbunden pratar vi ofta om klassamhället, om arbetarklassen och klasskampen. Hur många gånger har vi inte sett mervärdet illustreras i form av en stapel, där en liten del går till lön och resten hamnar hos arbetsgivaren? Studiecirklar och öppna möten om Karl Marx bok ”Kapitalet” har de senaste åren spridit sig runtom i landet. Ofta har dessa tillställningar varit välbesökta. Särskilt Vänsterns Studentförbund i Stockholm har lyckats bra med sina två ”Kapitaletdagar” som båda samlade dryga 100 deltagare.

Att folk är beredda att ägna många timmar åt att i detalj studera hur klassamhället fungerar är ett väldigt positivt tecken. Men det behövs mer än teoretiska studier: arbetarrörelsens studentförbund måste ta aktiv ställning i klasskampen. Just nu pågår en avtalsrörelse där 3,3 miljoner anställda ska få nya avtal. Arbetsgivarna håller en hård linje där man försöker hålla löneökningarna så nära noll som möjligt, och man gör sitt bästa för att slippa lämna ifrån sig det vapen som bemanningsföretagen har blivit.

Kort och gott börjar mycket tyda på att det blåser upp till storm på svensk arbetsmarknad. Den svenska fackföreningsrörelsen, som fortfarande är en av världens starkaste, har inte flexat musklerna på lång tid. Det finns en stor potential i form av medlemsantalet och de välfyllda strejkkassorna, men en ”armé” som ytterst sällan går i strid tas till slut inte på allvar av motparten, som bedrivit en ständig offensiv i många år. Trots allt är 8 av 10 LO-medlemmar beredda att gå i strejk i bemanningsfrågan, och det råder inget tvivel om att gensvaret på eventuella varsel om stridsåtgärder skulle bli mer rungande än vad fackföreningsledarna tänker sig.

Just nu dras konfliktlinjerna i det svenska klassamhället upp. De klasstrukturer som skär igenom samhället blottläggs när klassbegreppen förflyttar sig från de tjocka böckernas värld till våra arbetsplatser, gator och torg. När det bryter ut en öppen konflikt ser vi hur motsättningarna i samhället blir tydliga och människor pressas till att ta ställning. Om det blir en större strid i årets avtalsrörelse kan vi vänta oss hysteriska reaktioner om ”samhällsfara” och ”bortskämdhet” från företagare och välbeställda – medan reaktionen lär bli en helt annan från arbetare och låginkomsttagare.

Att kalla sig socialist och inte ta aktiv ställning i en sådan kraftmätning vore en självmotsägelse. Vi elever och studenter som är aktiva i arbetarrörelsen måste företräda hela rörelsens intressen på våra skolor och universitet. Skolorna och universiteten är inte isolerade öar – avtalsrörelsen berör våra vänner och föräldrar direkt, och vi ska själva ut på arbetsmarknaden en vacker dag – om vi inte redan upplever dess fröjder i form av tillfälliga påhugg. Ett nederlag för fackföreningsrörelsen i den centrala maktfrågan om hur bemanningsföretagen används för att kringgå anställningstryggheten skulle göra att vi kom ut på en ännu tystare och räddare arbetsmarknad än vi redan har idag.

Därför måste arbetarrörelsens ungdomsförbund och studentförbund ta ställning. Om det bryter ut strejker, besök strejkvaktskedjorna med uppmuntrande ord och erbjudanden om solidaritet, bjud in fackliga representanter till öppna möten på universitetet, styr upp solidaritetskampanjande på din skola och ditt bostadsområde! Att bygga sådana band fyller också ett strategiskt syfte – när vi t.ex. som studenter kämpar för höjt studiemedel eller fler hyresrätter kan vi då med större rätt vända oss till fackföreningarna och be om stöd. En allians mellan fackföreningar, ungdomsförbund och studentförbund har stor potential.

Således uppmanar vi alla aktiva i arbetarrörelsens ungdomsförbund och studentförbund att lyfta behovet av aktiv solidaritet med fackföreningarna om det skulle blåsa upp till strid på arbetsmarknaden. Din insats behövs för att väga upp den fackföreningsfientliga propaganda som kommer spridas av arbetsgivarna och deras anhängare. Tillsammans kan vi göra en skillnad. En fingervisning på det genomslag som en solidaritetskampanj kan få såg vi i somras när Lagenaarbetarna gick ut i strejk. Med kort varsel kallades det till en landsomfattande aktivitetsdag, där folk – framförallt ungdomar – genomförde solidaritetsaktiviteter på 21 orter för att understödja de som kämpade. Om vi agerar lika snabbt och enat den här gången kan vi uppnå mycket.

/Erik, VSF Södertörn
—————————————————
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ny sjukförsäkring i USA – kanske ett steg i rätt riktning, Fredrik Jönsson skriver Danmark: Sluta mörda era egna – ta hem soldaterna!, Redaktionen skriver ”Underskatta inte SD som vi gjorde i Landskrona”, andread0ria skriver Verkligheten överträffar satiren, Kaj Raving skriver Äldretema hos Stockholmsvänstern

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

1 kommentar

Filed under Artiklar, Debatt inom vänstern

Tomma hus allas hus vid bostadsbrist

Som jag skrev i mitt förra inlägg finns i Stockholm 80 000 studenter men bara 13 000 studentbostäder. Som jag skrev bor jag i ett studentbostadsområde där lägenheterna alla är 22 kvm stora och kostar 3622 kr i månaden. Fastighetskapitalistiska firman Atrium Ljungberg äger husen och profiterar på de boende i området. Atrium Ljungberg ägs framförallt av dels Konsumentföreningen Stockholm, dels av de två familjerna Ljungberg och Holmström. Förra året drog företaget in 1 700 000 000 kr i hyror. (Källa.)

Mitt ibland träbarackerna till studentbostäder står en elegant villa. Under mina 13 månader i området har jag aldrig sett huset användas. Det står alltid tomt. Det lyser aldrig i något fönster, ingen passerar in eller ut, tittar man in genom fönstrena ser man att det knappt är möblerat. Även detta hus ägs av Atrium Ljungberg.

I mitt tycke är det en väldigt märklig motsägelse att studenter bor trångt till höga hyror (de studenter som alls har bostad) – alldeles intill ett rymligt, ståtligt hus som står oanvänt. Det verkar som att ägarna av huset inte hyr ut det. I så fall frågar man sig varför. Pressar man upp hyrorna i de fastigheter man hyr ut genom att låta vissa stå tomma? Jag vet inte. Men jag vet att huset skulle kunna komma till fan så mycket bättre användning. Det vore perfekt som ett gemensamt aktivitetshus för de 300 studenter som bor runtomkring det. Här skulle kunna finnas bibliotek, studie-/läsesal, kafé, gym, replokal, fest-/konsertlokal, ateljé/verkstad, övernattningsrum för gäster med mera, med mera – beroende på de boendes egna behov och önskningar.

Tyvärr bestäms ju inte användningen av stadens fastigheter demokratiskt. Tyvärr bestämmer inte flertalets praktiska behov, utan fåtalets ekonomiska begär. Istället för att främjas genom ekonomisk demokrati, begränsas vår frihet över våra liv av marknadens diktatur. Diktaturer är aldrig legitima.

/Emil
————————————————
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver K2020 är ett misslyckande redan i förväg, Redaktionen skriver ”Lathund för svar på angrepp på riksdagslistan”, andread0ria skriver Ge fan i våra barn, Beatrice Ask!, loaderrorready skriver Analsenil – För den som tänker med röven, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Arbetarnas slit hamnar i direktörers fickor

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

2 kommentarer

Filed under Artiklar, Studentliv

Fiffiga entreprenörer profiterar på studenters bostadsmisär

En polare till mig har en kusin som började plugga i Stockholm den här terminen. Han flyttade hit från Skåne. Nu är ju tyvärr en sådan flytt inte något direkt lätt projekt. I Stockholm finns 80 000 studenter men bara 13 000 studentbostäder. Studiemedlet ligger ca 1500 kr under fattigdomsgränsen (räknad som 60% av Sveriges medianinkomst). Samtidigt käkar hyran upp hälften av många studenters inkomst. I mitt studentbostadsområde är hyrorna 3622 kr i månaden för 22 kvm. Mycket riktigt, min polares kusin visste inte riktigt hur han skulle bo och var första tiden inkvarterad hos sin kusin/min polare. Det var ingen lösning som skulle hålla i längden, så sagans lyckliga slut var mycket välkommet när det kom med ett par fiffiga entreprenörer. 

Entreprenörerna/kapitalisterna var kreativa nog att urskilja en hungrig studentbostadsmarknad, och de var förnuftiga nog att ha massa pengar liggande som nu kunde investeras. Således inhandlade de en riktigt stor villa i Täby, vars rum de nu hyr ut till studenter. En gyllene deal – studenterna får bo och kapitalisterna får profit på sitt investerade kapital (3500 kr i månaden för ett rum samt delat kök/toalett). 

Det är väl så man förväntas se på saken och tja, det kan man ju göra. Om man anser sig vara en rättslös halvvuxen som ska stå med mössan i hand och tacka för det mest grundläggande av behov – tak över huvudet – till vilka villkor som helst. Storföretagen tjänar på en sådan inställning, för dem är vi mekanisk arbetskraft som ska förädlas några få år på högskolan för att öka produktiviteten, men inte gå och drälla eller grubbla mer än så. Högern försöker inpränta denna inställning.  Enligt VSFs uppfattning är detta så klart skitsnack. Bostad och utbildning är självklara rättigheter. Exemplet ovan är ett bara ett av många uppenbara symptom på ett sjukt ekonomiskt system och en sjuk utbildningspolitik. Studenters inkomst och bostadssituation är så dålig att man tvingas kasta sig i armarna på oseriösa privata hyresvärdar som tar ut ockerhyror, och bemanningsföretag som ger kasst betalda extrajobb utan trygghet och tydliga avtal. 

VSF kräver: 

– Höj studiemedlet med 1500 kr! 

– Fem veckors betald semester för heltidsstudenter! 

– Bygg 40 000 nya hyresrätter om året! 

– Stoppa utförsäljningen av allmännyttan! 

– Inga marknadshyror! 

Vad man dock måste inse, är att dessa politiska krav förblir tomma ord om de inte backas upp av att vi studenter organiserar oss själva på jobbet, i skolan och i bostadsområdet. Gå med i och snacka med facket om din situation. Gå med i eller skapa en hyresgästförening i ditt område. Snacka ihop dig med dina kurskamrater, köp tillsammans ett ex av varje kursbok, och dela sedan på denna med teknikens hjälp. Anslut dig till P-kassan på Planka.nu om det passar dina behov. Det är i alla fall de saker jag försöker ta till. Men det krävs att vi är många. 

 

/Emil
—————————-
Från Konfliktportalen.se: L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Alliansens nya logotyp – eller hur politiken döljer politiken, Anders_S skriver Gänguppgörelse i Umeå, Hans Norebrink skriver Kristfascism USA, Johan Frick skriver M + SD = Sant, Redaktionen skriver Sverigedemokrater i Borlänge hoppar av

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

4 kommentarer

Filed under Artiklar, Studentliv

Ännu är världen ung

För ett tag sedan diskuterade jag marxism med en högskolelärare, som tyckte att en del nutida marxister är intressanta, men inte höll med mig om att Marx och Engels historieteori är användbar. ”Det största problemet är ju att det är en stadieteori som visat sig falsk. Du har det antika stadiet, det feodala, det kapitalistiska – men var är det socialistiska!?”. Jag svarade att varken det kapitalistiska stadiet eller den socialistiska rörelsen funnits så länge ännu, varpå han garvade och sa att ”jaja, det kanske kommer en frälsare någon gång”. Jag tycker det var uttryck för en inskränkt syn på historien. Bara för att socialismen inte segrade slutgiltigt i början av 1900-talet, som många då kanske trodde att den skulle göra, betyder inte det att striden är över. Det är nödvändigt att se utvecklingen i sitt fulla sammanhang.

Jämlikhetstanken, vänstern, socialismen beskylls idag ofta för att vara utopisk. Människor har i allmänhet litet hopp om ett radikalt bättre samhälle, jämfört med människor under andra perioder. Det beror helt klart på den feta baksmälla jämlikhetsrörelsen alltjämt är fast i, efter att ha diskrediterats av jämlikhetsprojekt som utvecklats i totalitär riktning (Sovjet, Kina m.fl.). Den konservative historikern Francis Fukuyama utgav 1992 boken Historiens slut och den sista människan, i vilken han utropade kapitalismens och klassamhällets eviga seger. Denna föreställning har sedan dess dominerat (även om den fått sig en rejäl törn genom kapitalismens senaste kris). Högern använder mycket flitigt och skickligt Warzawapaktens nederlag i Kalla kriget, för att likställa inte bara kommunismen, utan alla tänkbara jämlikhetssträvanden, med Stalin. Detta fungerar bra för dem för stunden, eftersom det de säger kan verka logiskt för stunden. Men, sett ur ett historiskt helhetsperspektiv blir detta enligt mig ohållbart. Problemen under kapitalismen kvarstår, konflikterna och den historiska utvecklingen fortsätter, nya skeden inträder. Grundläggande förändring har många gånger ägt rum och kommer äga rum igen, frågan är i vilken riktning.

Historien om det mänskliga samhället är lång. Längre än vår tideräkning får en att tänka sig. Att börja räkna åren från Jesus från Nasaret ungefära födelse är irrationellt. Det är egentligen rimligare att säga att vi lever under år 10 010 än 2010. För 10 000 år sedan skedde nämligen den så kallade neolitiska revolutionen – övergången från fångst- och samlarekonomi till åkerbruk och boskapsskötsel. Följden av detta blev enligt Nationalencyklopedins artikelförfattare i ämnet, arkeologen Mats P Malmer: ”ökad befolkningstäthet, permanent bosättning, socialt skiktade samhällen, teknisk utveckling, stadsbebyggelse, handel, aggression och erövring”. Jag anser att denna tidpunkt är en mycket rimlig gräns att börja det mänskliga samhällets tideräkning vid, eftersom människan då började producera mer än för sitt omedelbara uppehälle. Utöver detta, började då produceras ett överskott, en rikedom, som skulle fördelas inom befolkningen. I och med detta, uppstod olika samhällsklasser.

Sedan dess har historien om klasskampen pågått, och klasskampen har böljat fram och tillbaka. Klasskampen kommer fortsätta pågå i en eller annan form så länge klassindelning och fundamentala orättvisor finns kvar. Vi kan blir kvitt dem och vi, folkets majoritet, skulle förstås bli lyckligare och friare människor därmed. Vi har mäktiga moståndare och vi kämpar, misslyckas, misslyckas igen fastän denna gång lite bättre, till dess vi segrar och spränger nuvarande stadiums, kapitalismens, bojor. Det vore både motsägelsefullt och naivt av mig att hävda att alla gruppkonflikter och politiska meningskiljaktigheter skulle försvinna under socialismen, eller ens kommunismen, men förhoppningsvis är det ekonomiskt demokratiska samhället ungefär lika mycket friare än kapitalismen, som kapitalismen är jämfört med feodalismen under medeltiden. Det moderna samhället och den socialistiska rörelsen räknar drygt 200 år, i en mänsklig samhällshistoria om drygt 10 000 år, och har ännu mycket kvar att uträtta. Just eftersom världen faktiskt är så gammal, så är är den ännu ung.

/Emil
——————————–
Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Läs – på egen risk!, loaderrorready skriver Harry Trotter – The only wizard of the IV International, Anders_S skriver Fröding – från Ostindiska Kompaniet till järnverk, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Folkmord – något för politiker eller historiker?, tusenpekpinnar skriver Hm, tål att problematiseras…, cappuccinosocialist skriver Unga moderater – alltid redo att skjuta sig själva i foten

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar