Alla val är politiska val

Med anledning av kårvalet som just nu äger rum vid Stockholms universitet.

Borgerlig Opposition lovar kårkaffe för 5 kronor. Vad de ämnar banta ner eller sälja ut för att överhuvudtaget kunna finansiera denna utopiska reform förblir höjt i dunkel, men en sak är säker: de kommer att utgå ifrån sin ideologi när de tar det beslutet, och alla andra beslut, oavsett vilka ”opolitiska” frågor som Borgerlig Opposition och de andra partierna driver.

För visst, många av frågorna som de olika partierna driver är helt oförargliga och omöjliga att vara emot: fler böcker i biblioteket, ett större utbud av sommarkurser, att kåren ska synar mer, och så vidare. Det kan vara lätt att tro att de ideologiska skiljelinjerna egentligen inte finns i kårpolitiken, och att det helt enkelt handlar om ett antal organisationer som driver frågor om fler mikrovågsugnar hit eller mer cykelställ dit. Sådana förslag ska såklart inte förringas, lokala frågor är viktiga och vi i VSF Stockholm driver också många högst konkreta förslag som inte är rikspolitiska . Men ändå: det finns inga opolitiska val.

Det går att ignorera höger-vänsterskalan, men det går inte att ställa sig utanför den. I en tid när regeringen nyligen försökt privatisera universitetet, när bostadsbristen för studenter är värre än någonsin, när utländska studenter drabbats av (och svenska studenter hotas av) studieavgifter, och när ojämställdheten och könsdiskrimineringen på universitetet fortfarande är oacceptabelt påtaglig; då spelar det faktiskt roll vilken politisk färg de som representerar studenterna har.

VSF ämnar vara en tydlig politisk motkraft till ovanstående problem, både på en lokal och konkret nivå, men också på en rikspolitisk och opinionsbildnande nivå. Även om vi inte direkt har jättemycket positiva saker att säga om Borgerlig Opposition eller Moderata Studenter så uppskattar vi att de är tydliga med sin ideologi, trots de populistiska frågorna de driver.

Studentpartiet däremot sjunger på en annan visa. De menar att politiska frågor som rör högre utbildning ska avgöras i riksdagen och inte i kårvalet. Det är synd att de så gravt har missförstått hur högskolan är intimt sammanflätad med övriga samhället, och faktiskt också hur parlamentarism fungerar överhuvudtaget.

För varje reform som röstas igenom i riksdagen, för varje litet beslut, så har det funnits människor i civilsamhället som drivit frågan i åratal. Som anordnat demonstrationer, opinionsbildat, organiserat och till slut lyckats skapa en medvetenhet om frågan som nått våra beslutsfattare. Studentkåren har här en enorm potential att agera påtryckande och underlätta riksdagsbeslut som förbättrar studenters livssituation.

Historiskt så har studentkårerna varit en viktig pådrivande kraft, både i lokala politiska frågor som har med universiteten att göra, men också i större frågor som rör hela samhället. Att göra kåren ”opolitisk” skulle vara ett oerhört misstag och en stor otjänst mot alla de studenter vi representerar. De behöver en politisk röst i samhällsdebatten som vågar påtala de problem studenter upplever i sin vardag, inte en organisation som tyst och snällt ser på medan våra beslutsfattare avgör studenters framtid. Rösta politiskt i kårvalet, och rösta vänster såklart.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

1 maj med VSF Stockholm, 2015

7

VSF Stockholm gick traditionsenligt med i Vänsterpartiets 1 maj-tåg. Om du sorgligt nog missade hela festligheten så kan du här läsa talet vi höll och se lite bilder. Bilderna är tagna av Samuel Scherman och talet hölls av Erik Blohmé.

Vänsterns studentförbund är ju en del av det som brukar kallas studentrörelsen. Studentrörelsen ägnar sig inte bara åt att springa runt i hemska overaller och snickra ihop svårbegripliga teorier, utan det viktigaste vi gör är att försvara studenters rättigheter: rättigheter som många idag tar för givet, men som vi ibland kan behöva påminnas om inte är självklarheter.

I Sverige kan idag nästan vem som helst ta ett halvår, ett år, eller ännu längre och studera något bara för att det är intressant. Det tillför inget till ekonomin, det skapar i princip inga arbeten, det finns ingenting i detta som generar vinst till någon. Det ligger helt utanför kapitalismens logik att någon läser tre terminer filmvetenskap för att sedan arbeta med något helt annat.

Men det här är inget problem, det är tvärtom något att vara stolt över. Våra universitet är inte, och ska inte bli, kunskapsfabriker som bara sysslar med att tillgodose företag och näringsliv med kompetens och arbetskraft. Den högre utbildningen finnas också till för oss andra. Att studenter kan ”flumma runt”, som Björklund uttrycker det, är i mina ögon en av universitetens och högskolornas viktigaste och finaste uppdrag. Att kunskap och bildning ska vara tillgänglig för alla, villkorslöst, av det enkla skälet att det är demokratiskt.

Såhär på arbetarrörelsens högtidsdag så bär det mig emot att ens behöva nämna moderaterna, eller för den delen det överklasslajv som är moderaternas studentförbund.  Som så ofta vill en helst låtsas att dom inte existerar eller alternativt att det är något slags konstprojekt det handlar om.

Men, verkligheten gör sig påmind, och härom veckan gick Moderata Studentförbundet ut med att dom vill att högskoleutbildningen, den ska kosta. Och då syftar de inte på det studielån som studenter redan idag spenderar hela sina liv med att betala tillbaka: de menar studenterna själva ska bekosta hela sin utbildning.

50 000 kr per termin skulle alla studenter betala om Moderata studentförbundet fick bestämma. En läkarutbildning skulle kosta upp emot en miljon kronor. När det ändå sparkades på studenter så kände Centerstudenter (hemskt namn på ett studentförbund för övrigt) för att stämma in i debatten, ja ni hör ju vilken parad av förmågor detta är, och lade till att studiebidraget borde slopas. Men, la dom till, det är lugnt. Alla kan ju ta lån, skriver de.

Som en vän till mig sa, moderata studenter är beviset på att bara för att någon kommer från överklassen och har en högskoleutbildning så innebär det tydligen inte att den personen kan någonting. Självklart skulle detta slå hårt mot arbetarklassens ungdomar i Sverige och deras möjligheter att utbilda sig, och det är också ett angrepp på själva bildningen i sig, på kunskap och utbildning som egenvärde.

Men allas rätt att studera hotas inte bara av några MUF-rejects som kan skramla ihop ett par bokstäver till en debattartikel, utan även av vår regering, den nuvarande regeringen, som inte bara accepterat de avgifter för utländska studenter som borgarna införde; de gjorde även ett stort avsteg från principen om allas rätt till kostnadsfri utbildning i vårbudgeten och öppnade upp för möjligheten att i vissa fall ta betalt av svenska studenter. Det låter sjukt, men det är faktiskt sant.

Det här tycker vi i Vänsterns studentförbund är helt oacceptabelt. Såhär har det gått till i många länder, först öppnar regeringen upp för studieavgifter i undantagsfall, och sen blir undantaget till regel: de till en början låga avgifterna skenar iväg, i England från 1000 till 9000 pund på bara ett par år: och plötsligt så har vi inte kostnadsfri utbildning längre. Vårt grannland Danmark diskuterar just nu på fullaste allvar att införa studieavgifter för inhemska studenter. Om vi inte drar i nödbromsen riktigt snart så kan moderata studenter mycket väl få sin vilja igenom inom en inte allt för avlägsen framtid.

Kamrater, även om många studenter idag har det svårt med ekonomi och bostad, även om trösklarna är höga för studenter som kommer från studieovana hem, så erbjuder våra universitet och högskolor en typ av demokrati som är sällsynt i övriga samhället. Den demokratin borde försvaras, utvidgas och förbättras, studenter borde få studielön istället för studielån, och erbjudas billiga och bra bostäder och ordentlig hjälp att komma in i den akademiska världen, oavsett bakgrund. Och självklart ska de slippa studieavgifter.

Den här typen av demokrati borde etableras i hela samhället. Arbetare borde få makt över sina arbetsplatser, kvinnor makt över sina liv och sina kroppar, människor makt att förverkliga sig själva. Samhället måste öppnas upp och blir demokratiskt på riktigt, genom att vi alla tillåts delta och utvecklas. Det är socialism, och socialism uppnår vi bara genom att vi kämpar tillsammans. Och även om det ibland kan kännas som att vi kämpar i motvind så är det viktigt att komma ihåg: dom som vinner på den politik som moderata studenter och moderaterna står för kommer alltid att vara färre än dom som vinner på vår politik, och vårt samhällsbygge. Och en dag så kommer vi, med eller utan högerns och överklassens hjälp, att bygga ett samhälle som är demokratiskt på riktigt. Ett socialistiskt samhälle. Ha en fantastisk 1 maj, vi ses i tåget kamrater!

/Erik Blohmé

2

6

3

4

5

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Rösta på Vänsterns studentförbund i kårvalet på Stockholms universitet!

Den här veckan är det kårval på Stockholms universitet. Medlemmar i Stockholms universitets studentkår kan rösta direkt på karvalet.net/sus

Klassaspekten får aldrig glömmas när man pratar om högre utbildning, vilket det tyvärr ofta gör. Detta är oacceptabelt då högre utbildning verkligen är en fråga om just klass. Människor som har minst en högutbildad förälder studerar i högre grad vidare på universitet än folk utan. Och väl på universitet så är det höga lån och dyr kurslitteratur som väntar en. Men det slutar inte efter ens examen är tagen, när en väl har fått den så väntar höga lån som det tar årtionden att betala av. I och med att Sverige ska ha gratis utbildning är detta inte acceptabelt. För att få en högre utbildning som är rättvis för alla måste förändringar göras!

Efter årsskiftet så höjdes visserligen den totala summan som studenter får varje månad, men det var lånet som höjdes, inte bidraget. Detta kanske hjälper studenter under studietiden men i längden stjälper det mer än vad det hjälper eftersom studieskulderna växer det medför i sin tur att tiden det tar för lånen att avbetalas blir längre. Detta kan en ju tycka är självklart, och regeringen med socialdemokraterna (som säger att de är ett arbetarparti) i spetsen hjälper bara till att segregera urvalet av studenter till universiteten. Det är bidraget som ska höjas, inte lånet!

De höga kostnaderna på kurslitteratur är också ett slag mot studenter. Universiteten förväntar sig att studenterna ska köpa dyr kurslitteratur till alla sina kurser, kurslitteratur som kan kosta upp mot tusen kronor, om inte mer. Forskning som bedrivs på universitet och som sedan används i undervisning säljs till olika förlag, som i sin tur säljer dessa till studenter för höga priser. Istället för detta borde all forskning som bedrivs på universiteten finnas tillgängligt gratis via internet och inte bekostas av studenter.

Ett annat stort problem för studenter är att hitta ett säkert ställe att bo under sin studietid. Idag är det tyvärr mänga studenter som blir tvingade hyra osäkra andrahandare då bostadsbristen för studenter (och även för ickestudenter) är hög på flera av landets stora studieorter. Bostadsköerna är långa och när en väl får tag i en lägenhet är hyrorna oftast höga. Detta försvårar för flera att flytta till en universitetsstad och där med möjligheten att studera program eller kurser som inte finns på hemorten, eller att alls studera vidare. Därför borde hyresrätter med låg hyra byggas, inte dyra bostadsrätter.

Men en kan inte enbart snöa in sig på klass. På universiteten ser vi hur majoriteten av alla högre poster innehas av män. Att ha en patriarkal norm gynnar ingen utan skapar bara ett vridet perspektiv på utbildningen. Vad som behövs är ett universitet fritt från en patriarkal norm, oavsett vilka nivåer denna norm genomsyrar. Denna norm är något vi hela tiden måst bekämpa och då behövs mer genus i utbildningen. Genusaspekt borde vara ett obligatoriskt inslag i alla universitetskurser samt att kvinnor ska kvoteras in på högre poster inom den högre utbildningen! Ett annat inslag som bortprioriteras är HBTQ-aspekten. Att många kurser helt exkluderar HBTQ-personer är inte acceptabelt. Att genus och HBTQ-aspekter glöms bort medför att sjukhuspersonal, poliser, lärare och andra yrkesgrupper inte har den kunskap som behövs.

Även antirasism måste lyftas i kåren och där har Vänsterns studentförbund gjort ett bra jobb. Vi har aktivt jobbat mot att Sverigedemokraterna sak få sprida propaganda på Stockholms universitet och att dessa ska hållas utanför studentkåren! Ett annat exempel är univleaks.net, som VSF Malmö startat. Där kan studenter dela med sig av olika typer av rasism som de har upplevt på universiteten, vare sig det kommer från universitetsanställda eller andra studenter. Men detta räcker inte. Kåren måste hela tiden ta kamp mot rasism och motverka den hur den än tar form! En kan in bara prata fint om hur dåligt det är utan kåren måste reagera!

Därför vill vi i VSF Stockholm:

  • Att genus och HBTQ ska genomsyra alla kurser på universitetet
  • Att kvinnor ska kvoteras in på högre poster inom den högre utbildningen 
  • Att rasism på universitetet ständigt måste motarbetas , så att rasistiska och nazistiska organisationer aldrig får ett fotfäste på Stockholms universitetet!
  • Att studiebidraget, inte studielånet, ska höjas
  • Att bostadsbristen ska byggas bort, bygg hyresrätter och studentlägenheter med låg hyra!
  • Att kurslitteraturen på sikt ska vara fri och att all forskning som görs på universitetet ska finnas tillgängligt gratis via nätet!

Glöm inte att rösta på VSF i kårvalet på Stockholms Universitetet 4-8 maj! Medlemmar i Stockholms universitets studentkår kan rösta direkt på karvalet.net/sus

Marcus Wallbing Löfgren

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Om jakten på plankare och rätten till staden

De senaste veckorna är det något som har skavt lite extra i mig. Det handlar om uttalandena från den moderatstyrda ledningen i Stockholms läns landsting, om det som har kommit att framställas som ett av kollektivtrafikens största problem: fuskåkarna.

Det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons aviserade för tre veckor sedan att biljettkontrollerna i Stockholms kollektivtrafik ska öka, och beskrev det som en av sina ”huvuduppgifter att få ner fuskåkandet”. SL har valt ut sex linjer som ska kontrolleras extra hårt; linjer som enligt de själva är de där det plankas mest. Det rör sig om tunnelbanans röda linjer söderut och blåa linjer norrut, Gnesta- och Nynäspendeln samt två busslinjer i Kista och Huddinge.

Det är inte svårt att skönja ett mönster. De mest plankade linjerna tycks alla som av en slump (eller inte) ligga i mer eller mindre socialt utsatta områden i stadens periferi.

Men ökade kontroller är inte den enda förändringen som Stockholms kollektivtrafikanter har att se fram emot: höjda priser väntar även inom kort.

SL:s ekonomi går tydligen inte så bra. Det kan ses som en delförklaring till prishöjningen, men knappast till de ökade biljettkontrollerna. För medan höjda biljettpriser kan bli en direkt justerad intäkt i bolagets budget, så kan jakten på plankare inte ge samma tydliga resultat. Eftersom resor som inte betalas för inte kan registreras och det inte finns någon konkret vara som försvinner när det plankas, så kan SL omöjligt göra exakta uträkningar på hur många som plankar. Dessutom så finns det inget som säger att alla som plankar är personer som hade nyttjat kollektivtrafiken om de hade varit tvungna att betala för den. I motsats till vad SL hävdar så finns det med andra ord ingen ”förlorad intäkt” i plankningen, utan på sin höjd en hypotetisk sådan. Kostnaden för ökade kontroller är dock ingen hypotetisk kostnad.

Incitamenten för att stävja fuskåkandet kan alltså inte ses som ekonomiska. Så vad är de?

Jag söker svaret i den borgerliga problemformuleringen för varför folk plankar. Den offentliga borgerligheten, men även den jag (tyvärr) har i min närhet, verkar tro att folk plankar för att det är kul. Eller för att de är lata och giriga. De ”vägrar göra rätt för sig”, heter det.

Faktum är att det inte finns något säkert underlag för varför folk plankar (några svar finns på Twitter under #jagplankar). Men det jag finner mest uppseendeväckande – och upprörande – är att de borgerliga tyckarna aldrig verkar överväga ekonomiska incitament för de enskilda plankarna. Att 870 eller 950 kronor i månaden inte är något som alla har möjlighet att lägga på resor, verkar inte rymmas i deras världsbild. Eller gör det det?

Här är vi vid kärnan för vad som upprör mig mest i det här. För till skillnad från de borgerliga debattörer jag diskuterat plankning med, så har jag inte svårt att se att orsakerna till plankningen är just ekonomiska: vissa har helt enkelt inte råd. I ljuset av det blir ökade kontroller inte bara bortkastade resurser, de blir även en (ökad) jakt på och stigmatisering av fattiga. Och kanske är det just även detta som är syftet med ökade kontroller. 

Personligen tycker jag inte att det är roligt att planka, och när jag har haft råd har jag undvikit det. Jag har alltid funnit det väldigt stressigt och ångestframkallande att 1. på olika sätt lyckas ta sig igenom allt mer svårforcerade spärrar och att 2.alltid vara orolig för att det ska kliva på kontrollanter. I dagsläget har jag dock inget val.

Många av Stockholms invånare är beroende av kollektivtrafiken för att kunna leva och försörja sig. Det är väldigt få förunnat att kunna jobba/och eller studera inom ett gångavstånd från sitt bostadsområde, och gissningsvis så bor de personerna inte i de områden som SL har pekat ut som sina ”problemområden”.

Så: vad innebär prishöjningar och ökade kontroller för alla som är beroende av SL:s tjänster? Det innebär förstås att färre har möjlighet att betala för sina resor, vare sig de vill eller inte. Och för oss som, vad borgarna än tror, inte tycker att det är ett roligt spänningsmoment att planka, innebär det ett extra stress- och ångestmoment i vardagen. För fattiga har ju inte redan tillräckligt med sådana. 

VSF Stockholm har, som många av er vet, länge haft en bra relation till och gott samarbete med Planka.nu. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för att den organisationen och dess p-kassa finns, när jakten på och stigmatisering av de som inte betalar i kollektivtrafiken intensifieras. Men ändå kan jag inte låta bli att bli ledsen över att den ska behöva finnas.

Ja, jag är ledsen. Jag är arg. Jag är ledsen och arg för att en så fundamental rättighet som att kunna röra sig i staden en bor i ska hållas gisslan av en borgerlig landstingspolitik, och av politiker som hatar fattiga. Min enda tröst är att jag hatar dem minst lika mycket.

Micaela Kedhammar

Gå med i p-kassan här

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Bildinlägg: VSF Stockholm på Blockupy i Frankurt 18 mars

Förra veckan samlades vänsteraktivister från hela Europa i Frankfurt för jättedemonstrationen Blockupy (läs mer här). Allt åt alla organiserade resor ner, och VSF Stockholm deltog med två personer. Jag avgav en kortare repport till DN under dagen. Nedan följer ett axplock av de mobilbilder jag tog där nere.

För lite mer spännande bilder kan jag tipsa om det här Tumblr-inlägget.

Micaela Kedhammar

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Serie: Vill du jobba som gränsvakt i det nationella projektet?

Klicka för större bild

 

 

Referenser

 

Anton Nordén 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Välkomna (tillbaka) till kårpolitiken på Stockholms universitet, Borgerlig opposition!

De gamla högertrollen Borgerlig Opposition (tidigare BSO ’68) har återsamlat sig på Stockholms universitet, och tänker ställa upp i kårvalet till Stockholms universitets studentkårs fullmäktige till våren. På sin facebooksida har de bland annat gått ut med följande uttalande:

Som gammal kårräv vill jag, i solidaritetens tecken, hjälpa till att reda ut ett par saker. 

1. ”Stockholms kårpolitik”. I Stockholm finns en hel uppsjö med lärosäten, och ännu fler studentkårer. Bland dessa är det dock enbart Stockholms universitets studentkår (SUS), den största av tre studentkårer på Stockholms universitet, som har ett kårfullmäktige med kårpartier. Det samarbetsorgan som finns för alla studentkårer i Stockholm, SSCO, organiserar inte kårpartier.

2. ”Vänsterpartiets studentförbund”. Det finns ingen organisation med detta namn. VSF står för Vänsterns studentförbund, och organiserar studenter från olika delar av såväl den parlamentariska som den utomparlamentariska vänstern.

3. ”Stockholms universitet styrs idag av VSF”. I wish! De enda studentorganisationerna som har plats i universitets organisation över huvud taget är dock de som har erhållit studentkårsstatus. Så här styrs Stockholms universitet:

Studentkårerna vid Stockholms universitet har rätt att utse studentrepresentanter till alla beslutande och beredande organ på universitetet. Till universitetsstyrelsen, som alltså styr universitetet, utser Stockholms universitets studentkår två ordinarie (av totalt 15) ledamöter. Studentrepresentanterna i universitetsstyrelsen brukar utgöras av Stockholms universitets studentkårs ordförande och vice ordförande. I universitetets styrelse sitter alltså två personer från kårpartier. Vilka kårpartier kommer de från? S-studenter och Studentpartiet. VSF är alltså, än så länge, ganska långt ifrån att ”styra universitetet”.

4. ”Partipolitiskt fristående alternativ”. Studentpartiet, som nämndes under punkt 3, är en sammanslagning av de tidigare fakultetspartierna, och är alltså partipolitiskt fristående. Utöver dem så är ju VSF organisatoriskt fristående från Vänsterpartiet, och alltså även vi partipolitiskt fristående. De partipolitiskt fristående alternativen finns alltså redan!

Hoppas att ni fann detta hjälpsamt, BO, och välkomna tillbaka till kårpolitiken!

Micaela Kedhammar

Lämna en kommentar

Under Uncategorized