Kategoriarkiv: Studentliv

Rösta på VSF i kårvalet!

VSF är ett revolutionärt socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt förbund. VSF vill sätta fokus på maktperspektivet – att studenter faktiskt har olika intressen. Vissa har rika föräldrar som kan hjälpa till ekonomiskt, andra måste klara sig själv. Kåren bör arbeta mer för studenternas rättigheter, annars förlorar kåren sitt existensberättigande.

Vi anser att kåren bör användas som ett redskap för

  • att bekämpa studenters fattigdom
  • att kämpa för en avgiftsfri kollektivtrafik
  • att införa gratis kurslitteratur
  • att stoppa avgifter för utomeuropeiska studenter

VSF vill göra universitetet till en icke-kommersiell mötesplats för alla, oavsett plånbok.

För att rösta, gå in på http://www.karvalet.net/sus/, följ instruktionerna, logga in och lägg din röst på VSF!

Lämna en kommentar

Under Annonser, Studentliv

Alltid skönt att säga ”I told you so”

Det är en skön och behaglig läsning när man ser rapporten som Studentkåren släppte där man ser bekräftelse dels för vår problembeskrivning, att studenter måste arbete vid sidan och att detta straffar studieresultaten, dels  för att det finns ett starkt stöd för våra lösningar också, att höja studiemedlen och inte några gulliga idéer om att hungriga vargar jagar bäst.

Detta är väl kanske inte något chockerade resultat för oss som är med i en organisation som finns bland studenterna. Alla kanske inte håller med oss (även om resultatet från rapporten säger något annat) men vi vet faktiskt vad vi pratar om eftersom vi dels lever i denna verklighet, dels diskuterar den med andra studenter varje vecka på våra bokbord.

Det som däremot är chockerande är att vi inte är starkare än vi är. Visst är vi det mest aktiva studentförbundet på campus tillsammans med de gröna studenterna, men det spelar egentligen ingen roll. Vi måste alltid tänka större men med realism, vi kommer inte kunna bli 1000 medlemmar men vi kan bli synligare och påverka mer. 

Jag fick av en slump kontakt med Kyle Verboomen, en av intiativtagarna till de politiska filmkvällarna, och gick på en föreställning. Jag förväntade mig att det skulle vara 10 pers där och att alla skulle vara flummande filmvetare som vill dra hemodlade analyser om allt möjligt, men jag kommer in i en sal med säkert 100 personer, alla djupt försjunkna i filmen.

Filmen handlade om några eskimåer som blivit utsatta för något skolexperiment och deras liv efter detta, men det var inte det som var den intressanta ”upptäckten” som jag gjorde där, utan snarare att att SU och campus är politiskt fattiga. Vad är det som politiserar här ute på SU? Det är VSF, filmgruppen och en del icke ideologiska grupper som bjuder in politiker, som t.ex. Utrikespolitiska föreningen. För att leka lite nationalekonom, efterfrågan på politiska aktiviteter är stor medan utbudet är lågt.

Jag träffade en tysk kamrat från Wien. Hon berättade om hur de hade ockuperat en sal i storlek med Aula Magna och hur de haft politiska seminarier under själva ockupationen och andra fascinerande verksamheter. Det jag vill ha sagt är inte att vi ska börja ockupera F-huset eller något sånt, utan att vi bör bredda och stötta den politiska diskussionen. De enda som vinner på avpolitisering är högern. Deras mediadominans kommer ändå fram medan vi i vänstern är de stora förlorarna för att vår styrka ligger i det demokratiska samtalet mellan individer.

Det är tragiskt att behöva säga det men vi måste skapa det politiska livet på SU och det måste vi göra snarast möjligen. Det kan vara enkla saker som att lyfta frågor på fikarasten, fortsätta med bokborden eller ha pubkvällar och debatter, men något måste göras. Intresset kommer att öka i och med att det är valår och om inte vi är ute i sann folkbildningsanda kommer vi att vara de stora förlorarna, vi kanske ändå vinner valet, men vi kan ha förlorat en hel generation studenter som antigen går till soffan eller röstar höger för att de känns lite bättre i plånboken (även om detta egentligen är som att pissa på sig, känns varmt och skönt i början med när man sedan måste betala sjukvården och sånt själv blir det kallt och obehagligt).

Varför ska vi tillåta detta när vi ser att stödet för våra idéer är massivt och att vi strider för det studenterna vill? Det är dags att vi i VSF slutar betrakta oss som outsiders eller alternativa, det är vi som kämpar för majoriteten av studenterna, det enda sättet att nå ut med detta är att börja politisera vardagen på SU och på så vis visa vilken ideologi som bör råda.  

/Emil M
———————————————–
Från Konfliktportalen.se: vsfstockholm skriver Alltid skönt att säga ”I told you so”, Redaktionen skriver SD ett parti för hbt-personer?, Fredrik Jönsson skriver Filmen Skin om apartheiden i Sydafrika, kommunismisverige skriver Serie från en ung kamrat i rörelsen, Anders_S skriver Östergötlands Enskilda Bank, Bo Myre skriver Poznan: Marcel Szary passed away today

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

1 kommentar

Under Artiklar, Studentliv

Att leva i en jävla hundgård

Ett par veckor inpå mars månad sitter jag tillsammans med en nära vän på Pizzahörnan i Husby Centrum. Det iranska caféet som ligger tio meter bort är stängt så vi får nöja oss med Falcon på fat istället för det sedvanligt medikora bryggkaffet och de alltid lika stela orientaliska bakverken. Medan jag sitter där och betraktar människorna utanför krogen slås jag av en bekant melankolisk känsla. Det är en sorts sorg som man ofta får erfara som invandrarson i detta land. Denna känsla betingas av ett gäng tretton- till fjortonåriga, till ursprunget afrikanska pojkar, som bara driver omkring. ”En jävla hundgård”, tänker jag för mig själv, och tyvärr känns det som att det är just det de socialt utsatta förorterna i Sverige har blivit.

Bortom tonårspojkarna sitter medelålders män på samma krog dag in och dag ut och super sig fulla i väntan på ett tillfälle att ge sig in i samhället men till slut slocknar även detta hopp och ersätts av en krossad framtidstro samt en insikt om att det enda Sverige har att erbjuda en är en kuk i munnen och ett bidrag på kontoutdraget. En kort tid därefter rullar en polisbil in på torget i takt med att det afrikanska fjortisgänget har växt sig större och mer högljutt. Utan förvarning börjar stenar och snöbollar under några korta sekunder hagla över snutarnas patrulleringsbil och omedelbart börjar ungdomarna springa åt olika håll. Polisen vet inte vad de ska göra och inser nog att det inte är någon idé att springa efter pojkarna då bilen stannar kvar, täckt med snöbollsfläckar och en spricka på vindrutan.

Etablissemanget kritiserar gärna sådant beteende utan vidare reflektion men jag tänker för mig själv att en människa inte behöver vara begåvad med ett märkvärdigt intellekt för att begripa att extrema handlingar vanligtvis är produkten av sådana som är än mer extrema. Se bara på de vilsna raketer som desperat avfyras från Gaza eller de pojkar som knappt har nått puberteten i Kurdistan men som ändå ger sig ut i bergen med rostiga köksknivar och jaktvapen för att kämpa för den lilla heder och självbestämmelse som de blivit berövade av imperialismens tjuvande hand.

Barn är tillräckligt smarta för att veta när deras grupp behandlas som andraklassens medborgare och när de slås av denna insikt så kan man räkna med uppgivna reaktioner. På samma sätt som man behandlar en människa som en hund så bör man räkna med att hunden också kommer att visa tänderna, skälla och till slut bita av en handen. Tyvärr är det just det samhället gör med folk ute i förorten och i takt med att kriminaliteten och gängen där ute växer likt en ohejdad tumör så bör vi fråga oss själva hur vi bör ändra samhället till att vara mer inkluderande istället för att på ett slugt och insiktslöst sätt kritisera de negativa fenomen som uppstår ur ett exkluderande samhällsklimat.

/Mustafacan
———————————————–
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Alliansen satsar på ökad bilism, Fredrik Jönsson skriver Intressant fortsättning på avtalsrörelsen, vsfstockholm skriver Dagens dikt, Redaktionen skriver Bara arbetarrörelsen kan stoppa högerextremismen, cappuccinosocialist skriver Modernismen vid frontlinjen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Studentliv

Tomma hus allas hus vid bostadsbrist

Som jag skrev i mitt förra inlägg finns i Stockholm 80 000 studenter men bara 13 000 studentbostäder. Som jag skrev bor jag i ett studentbostadsområde där lägenheterna alla är 22 kvm stora och kostar 3622 kr i månaden. Fastighetskapitalistiska firman Atrium Ljungberg äger husen och profiterar på de boende i området. Atrium Ljungberg ägs framförallt av dels Konsumentföreningen Stockholm, dels av de två familjerna Ljungberg och Holmström. Förra året drog företaget in 1 700 000 000 kr i hyror. (Källa.)

Mitt ibland träbarackerna till studentbostäder står en elegant villa. Under mina 13 månader i området har jag aldrig sett huset användas. Det står alltid tomt. Det lyser aldrig i något fönster, ingen passerar in eller ut, tittar man in genom fönstrena ser man att det knappt är möblerat. Även detta hus ägs av Atrium Ljungberg.

I mitt tycke är det en väldigt märklig motsägelse att studenter bor trångt till höga hyror (de studenter som alls har bostad) – alldeles intill ett rymligt, ståtligt hus som står oanvänt. Det verkar som att ägarna av huset inte hyr ut det. I så fall frågar man sig varför. Pressar man upp hyrorna i de fastigheter man hyr ut genom att låta vissa stå tomma? Jag vet inte. Men jag vet att huset skulle kunna komma till fan så mycket bättre användning. Det vore perfekt som ett gemensamt aktivitetshus för de 300 studenter som bor runtomkring det. Här skulle kunna finnas bibliotek, studie-/läsesal, kafé, gym, replokal, fest-/konsertlokal, ateljé/verkstad, övernattningsrum för gäster med mera, med mera – beroende på de boendes egna behov och önskningar.

Tyvärr bestäms ju inte användningen av stadens fastigheter demokratiskt. Tyvärr bestämmer inte flertalets praktiska behov, utan fåtalets ekonomiska begär. Istället för att främjas genom ekonomisk demokrati, begränsas vår frihet över våra liv av marknadens diktatur. Diktaturer är aldrig legitima.

/Emil
————————————————
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver K2020 är ett misslyckande redan i förväg, Redaktionen skriver ”Lathund för svar på angrepp på riksdagslistan”, andread0ria skriver Ge fan i våra barn, Beatrice Ask!, loaderrorready skriver Analsenil – För den som tänker med röven, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Arbetarnas slit hamnar i direktörers fickor

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

2 kommentarer

Under Artiklar, Studentliv

Fiffiga entreprenörer profiterar på studenters bostadsmisär

En polare till mig har en kusin som började plugga i Stockholm den här terminen. Han flyttade hit från Skåne. Nu är ju tyvärr en sådan flytt inte något direkt lätt projekt. I Stockholm finns 80 000 studenter men bara 13 000 studentbostäder. Studiemedlet ligger ca 1500 kr under fattigdomsgränsen (räknad som 60% av Sveriges medianinkomst). Samtidigt käkar hyran upp hälften av många studenters inkomst. I mitt studentbostadsområde är hyrorna 3622 kr i månaden för 22 kvm. Mycket riktigt, min polares kusin visste inte riktigt hur han skulle bo och var första tiden inkvarterad hos sin kusin/min polare. Det var ingen lösning som skulle hålla i längden, så sagans lyckliga slut var mycket välkommet när det kom med ett par fiffiga entreprenörer. 

Entreprenörerna/kapitalisterna var kreativa nog att urskilja en hungrig studentbostadsmarknad, och de var förnuftiga nog att ha massa pengar liggande som nu kunde investeras. Således inhandlade de en riktigt stor villa i Täby, vars rum de nu hyr ut till studenter. En gyllene deal – studenterna får bo och kapitalisterna får profit på sitt investerade kapital (3500 kr i månaden för ett rum samt delat kök/toalett). 

Det är väl så man förväntas se på saken och tja, det kan man ju göra. Om man anser sig vara en rättslös halvvuxen som ska stå med mössan i hand och tacka för det mest grundläggande av behov – tak över huvudet – till vilka villkor som helst. Storföretagen tjänar på en sådan inställning, för dem är vi mekanisk arbetskraft som ska förädlas några få år på högskolan för att öka produktiviteten, men inte gå och drälla eller grubbla mer än så. Högern försöker inpränta denna inställning.  Enligt VSFs uppfattning är detta så klart skitsnack. Bostad och utbildning är självklara rättigheter. Exemplet ovan är ett bara ett av många uppenbara symptom på ett sjukt ekonomiskt system och en sjuk utbildningspolitik. Studenters inkomst och bostadssituation är så dålig att man tvingas kasta sig i armarna på oseriösa privata hyresvärdar som tar ut ockerhyror, och bemanningsföretag som ger kasst betalda extrajobb utan trygghet och tydliga avtal. 

VSF kräver: 

– Höj studiemedlet med 1500 kr! 

– Fem veckors betald semester för heltidsstudenter! 

– Bygg 40 000 nya hyresrätter om året! 

– Stoppa utförsäljningen av allmännyttan! 

– Inga marknadshyror! 

Vad man dock måste inse, är att dessa politiska krav förblir tomma ord om de inte backas upp av att vi studenter organiserar oss själva på jobbet, i skolan och i bostadsområdet. Gå med i och snacka med facket om din situation. Gå med i eller skapa en hyresgästförening i ditt område. Snacka ihop dig med dina kurskamrater, köp tillsammans ett ex av varje kursbok, och dela sedan på denna med teknikens hjälp. Anslut dig till P-kassan på Planka.nu om det passar dina behov. Det är i alla fall de saker jag försöker ta till. Men det krävs att vi är många. 

 

/Emil
—————————-
Från Konfliktportalen.se: L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Alliansens nya logotyp – eller hur politiken döljer politiken, Anders_S skriver Gänguppgörelse i Umeå, Hans Norebrink skriver Kristfascism USA, Johan Frick skriver M + SD = Sant, Redaktionen skriver Sverigedemokrater i Borlänge hoppar av

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

4 kommentarer

Under Artiklar, Studentliv

Propaganda istället för undervisning

Historiska institutionen förnekar sig sällan när det gäller att bekräfta den trista utsagan om livet på SU, som finns att läsa på affischen längst ned i inlägget. Nämligen att man ofta bjuds (borgerlig) propaganda snarare än saklig undervisning. Under mina år på Historiska har jag fått höra flera öppet fientliga påståenden om marxism från lärare och i kurslitteratur. Ett första smakprov var när man öppnade huvudboken för första terminen, läste en halv sida om ”The birth of Marxian Socialism”, och snabbt hade fått lära sig att marxismen är en religion.

Marx’s idea, that it was now the bourgeoisie’s turn to give to the socialism of revolutionary workers, appeared to many as a persuasive interpretion of humanity’s long development. Thus Marx pulled together powerful insights to create one of the great secular religions [min kursivering] of moderns times. (McKay, Hill, Buckler, Buckley Ebrey, Beck, A history of world societies (Boston 2007), s. 729.)

Så har det fortsatt. Oftast med raljanta kommentarer i förbifarten under föreläsningar. ”Det var marxisterna som tyckte det, hehe” – om klasskamp som en drivkraft för framväxten av stater. ”För är det planekonomi kan det ju per definition inte råda demokrati, eller hur?” – om socialdemokratiska överväganden i början av 1900-talet. Ibland med uppenbart illvilliga tentarättningar – jag fick nyligen sänkt betyg på grund av några meningar som kommenterades med ”fel!”: ”Regeringen [40-talets socialdemokratiska] rymde alltså ansenliga mått antikapitalism”, ”Det svenska aktiva tredje världen-engagemanget [under Palme] kan beskrivas som en ventil för att förlösa dels inslag av dåligt samvete över bristande internationell solidaritet och försvar av demokrati, dels en hämmad, nedhyschad utrikespolitisk debatt på hemmaplan.”, ”En stor del av den revolutionära vänster som förnyades och växte kring 1968 tog avstånd från Sovjet och stalinismen”. Varken jag eller kurslitteraturen håller med den liberala läraren, men men.

Det är egentligen okej med lärare och läroboksförfattare som öppet tar ställning, ibland mot ens egen historie- och samhällssyn. Självklart finns det såväl socialistiska som liberala och konservativa lärare, inget att förvånas eller uppröras över. Vad som gör mig besviken är när själva upplägget och ramarna för kurser påverkas, när det tycks som att institutionens ledning inte direkt anstränger sig för att vara neutral.

Nyligen avslutades en kurs om metod och teori på detta sätt. Istället för det avslutande seminarium som planerats, med den mycket intressanta rubriken ”Forskningsprocessens final: Förklara, jämföra, förmedla”, kastade studierektorn in ett mysigt besök på Forum för levande historia (FFLH) och deras av antikommunism och personlig hetsjakt präglade utställning om Kambodja. Som introduktion delades ett artikelhäfte ut med vulgärt Jan Myrdal-hån och andra ställningstaganden för FFLH, samt med en inklämd FFLH-kritsk artikel som tagits med för att författaren ”spydde så otroligt mycket galla över utställningen” och för att ”visa hur arg någon faktiskt kan bli över en sån här sak”. Självklart gick jag inte dit. Jag hade sett fram emot att diskutera genusteori, postmodernism, konstruktivism, hegemonibegreppet m.m. – som kursplanen lovat. Statlig antisocialistisk propaganda från Forum för levande historia/Sanningsministeriet, det klarar jag mig utan.

Se våra tidigare inlägg i ämnet:

Röda khmererna – barn av piskornas och bombmattornas välde

Sverige har fått ett Sanningsministerium

/Oskar

———————————————————————

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Lagen om alltings inneboende ondska, loaderrorready skriver Inga pigor åt överklassen!, Bo Myre skriver Efterlyses: Bidrag till Embryozine #5, tusenpekpinnar skriver Robotavdrag!, Anders_S skriver När det gäller bostadspolitik tycks många förvandlas till pajasar, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Ökning av socialbidrag och hat mot socialsekreterare

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Studentliv

Försämrad sjukförsäkring slår mot studenter

Högerregeringen förbereder ännu en regelförändring i sjukförsäkringen. Sjuk- och föräldrapenningen ska nu beräknas på ens tidigare inkomst och inte som nu på den förväntade inkomsten.

Studenter och nya på arbetsmarkanden är självklart dem som drabbas hårdast. Studenter har ju ingen inkomst , däremot pluggar man väl i hopp om att få ett fast och tryggt jobb? Men detta har inte gått in i huvudet på borgaralliansen. Regeringen fortsätter nu att sparka nedåt trots massiv kritik. Följden av borgarnas nya bluffarbetslinje är att de trygghetssystem som vi tillsammans byggt upp, inte är trygga längre. Kort och gott, nu riktar regeringen udden mot alla som behöver den tryggheten och raserar all välfärd de kan med ilfart!

Undrar om högern gnuggar händerna och lutar sig bakåt när de piskar in sjuka människor till arbete ända in i döden. Att läkare runt om i Sverige protesterar högt är inget som bekymrar dem i alla fall. Och nu är det studenterna som ska klämmas åt. Vi är ju redan bidragsberoende – det måste vara så borgarna resonerar – en belastning. Man säger att syftet med den nya förändringen är att minska möjligheterna för folk att begå försäkringsbedrägerier. Bakgrunden är alltså återigen en misstro mot välfärdssystemet, alla ses som potentiella fuskare och ska jagas med piska. Trots att de själva vet att det så kallade ”fusket” i sjukförsäkringarna har visat sig vara kraftigt överdrivet. Borgarna vet själva, att då fusk förekommer är det lätt att avslöja och beivra, utan att välfärden raseras. Regeringen fortsätter nu på sin välfärdsraseringslinje, som framträder allt tydligare. Den som inte kan tjäna sitt levebröd i borgarnas människofientliga system lämnas åt sitt öde.

Hoppas jag inte som student blir sjuk eller väljer att skaffa barn med min partner – för då jäklar ska jag straffas. Jag fuskar ju ändå bara. Enligt borgarna är jag alltså en bluff och en börda. Konstigt för jag känner mig inte som det. Däremot känner jag mig som en student som faktiskt vill göra något, kan göra det och gör det hela tiden. En sak ska jag fan ändra på, jag ska se till att byta regeringen till nästa val. Sen kan dem kalla oss studenter för fuskare. Snacka på bara borgare – för nu sparkar vi uppåt och det lika hårt som ni kör er välfärdsraseringslinje!

/Jessica

Från Konfliktportalen.se: vsfstockholm skriver Sjuk- och föräldrapenningen sänks. Studenter drabbas hårdast!, Kaj Raving skriver Nya sparkar mot de utförsäkrade, Anders_S skriver Israel bakom mord på Hamas-ledare?, Bo Myre skriver 7 – 13/3, Sthlm: Frihetliga feministfestivalen, kvinnopolitisktforum skriver What a way to make a living, loaderrorready skriver Humor från en sovande man

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

1 kommentar

Under Artiklar, Studentliv

Vad lönar sig för kvinnor? Utbildning eller könsbyte?

Skillnaderna för kvinnor och män på arbetsmarknaden handlar inte bara om att kvinnor och män finns i olika branscher och yrken. Vad kvinnor och män arbetar med på samma arbetsplats har ofta olika status, där män drar det längsta strået när det handlar om lön, anställningsvillkor, position och möjligheter att avancera. I snitt är tre av fyra chefer i Sverige män. Män är symbol för makt, tittar man bakåt är dagens manliga dominans bland chefer inget att förvånas över. Manligt dominerade yrken är de som har hög status och inflytande, som exempelvis politiker, forskare, läkare, militärer och poliser. Trots att vi kvinnor nästan förvärvsarbetar i lika hög utsträckning som män, talar man fortfarande om ”kvinnliga professorer” och ”kvinnliga läkare”. Inte hör man ofta talas om manliga läkare eller manliga professorer?

Att män då som nu har många av de ledande positionerna i samhället hänger ihop med synen och förväntningarna på män och kvinnor. Män har varit symbolen för makt och att styra medan kvinnor har kopplats samman med omsorg. Män har ansetts höra hemma i den offentliga sfären och kvinnor i den privata sfären, bokstavligt talat i det egna hemmet.

Idag finns inte längre några tydliga roller och normer för män och kvinnor i avtal eller lagstiftning, till exempel som att yrkesarbetande kvinnor som gifte sig kunde bli avskedade, sambeskattning eller de skilda löneskalorna för kvinnor och män. Men trots dessa könsneutrala avtal har kvinnor ändå sämre förutsättningar i arbetslivet. Tydligaste exemplet är lönen, och det faktum att det går tre manliga chefer på varje kvinnlig avslöjar att kvinnor inte ses som potentiella chefer. De olika förväntningarna på kvinnor och män märks även i hur kompetensutveckling fördelas på en arbetsplats, där män ofta får fler möjligheter till vidareutbildning som självfallet banar vägen för männens nya lite finare och mer ansvarsfulla arbetsuppgifter.

Tjatet om att vi kvinnor ska utbilda oss, att vi kommer igen – lönar sig det för oss? Kommer vi att komma igen, kommer det bli jämställt på riktigt och inte bara som nu på pappret?

De kvinnliga cheferna inom den offentliga sektorn är yngre, mer välutbildade och har fler underställda än de manliga cheferna, men de tjänar sämre än sina manliga kollegor. Idag har kvinnor generellt högre utbildning än män i arbetslivet. År 2002 var sex av tio av dem som tog en universitetsexamen kvinnor. Att kvinnor har en högre utbildningsnivå har inte fått genomslag i vare sig lön eller position på arbetsmarknaden. Kanske är det som statliga kvinnomaktutredningen konstaterade i slutet på 90-talet, att ett könsbyte lönar sig bättre än en utbildning för kvinnor. Oavsett vad vi kvinnor gör utsätts vi för härskartekniker såsom dubbelbestraffning på vår arbetsplats dagligen. Om jag som kvinna stressar hem och går lite tidigare från jobbmötet för att hämta barn på dagis- då är jag minsann inte pålitlig, men stannar jag kvar och kommer sent till dagis då är jag minsann känslokall. Tack underbara mansdominerande värld.

Så snacka på ni bara om problemet, som inte finns, att vi tjejer håller på att ta över universiteten. Att det faktiskt är synd om killar för det är svårare för killar i tonåren att vara målmedvetna, de är ju sena i utvecklingen. Snacka på ni bara, det är ändå jag som kommer att arbeta i tidsbegränsad anställningsform, det är ändå jag som ofrivilligt kommer att få nöja mig med deltidsanställning. Jag kommer ju i alla fall enligt SCB med 81 procents sannolikhet ta ut hela föräldraledigheten och halka efter i löneutvecklingen. Så ni män där ute, ni sitter säkert, ni behöver inte känna er hotade av oss kvinnor, ni behöver inte heller skapa strategier för att behålla er makt… Vi utgör inget hot. Inte då och inte nu!

Könsbyte kanske ändå vore en bra grej, i alla fall får jag ju då känna på hur det känns att ha lite makt över mitt eget liv.

/Jessica

———————————————

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Vänsterpartistisk närvaro ger moderat desperation, Anders_S skriver De som vägrar stå med mössan i hand, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Krisen inom den parlamentariska demokratin, Fredrik Jönsson skriver Muslimer som hävstång i valrörelsen, vsfstockholm skriver Exklusivt: intervju med Stockholms bästa Flamman-försäljare

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

6 kommentarer

Under Artiklar, Studentliv

Absolut ingenting funkar

stress

Man blir galen av att plugga på universitetet. Det är samma visa varje gång. Man ska bara svänga förbi datasalen snabbt för att skriva ut en sak. Över hälften av datorerna är trasiga, man hittar ingen ledig som funkar. Eller jo, efter en kvart. Man försöker skriva ut, men då är datorn man hittat inte kopplad till skrivarna. Man får leta upp en ny dator. Väl framma vid skrivarna: två av tre är trasiga. Fet kö till den som fungerar. När man är nästan framme börjar den krångla. Till slut får man ut skiten. 35 minuter för en utskrift.

Samma sak varje dag. Det förfallna skituniversitetet river loss stora stycken av den dag man hade tänkt lägga på studier. Ingen orkar klaga. Det är bara att bita ihop. Finns inget att göra. Det är ju bara två år kvar.

Krossa den individualistiska studentmentaliteten.

/Olle

—————————————————————————————————————————–

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Spekulanterna – ABBA och Kuben, Jinge skriver Dagens Bild – Ragnarök, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Kapitalism = ojämlikhet 2.0, Bo Myre skriver Poznan: In defence of Cegielski’s fired workers, vsfstockholm skriver Godbitar i arkivet.

1 kommentar

Under Studentliv

”Jag hatar det här skituniversitetet”

DSC00009

För ett par veckor sedan sprang jag på en gammal polare, som numera pluggar i en annan stad. Vi snackade en stund om hur det är att plugga i Stockholm jämfört med andra orter. Han hade ett kort ärende till universitetsbiblioteket, och tyckte det skulle bli förbannat skönt att komma därifrån efter sin snabbvisit. ”Jag hatar det här skituniversitetet. Det finns inga naturliga sociala mötesplatser. När det blir rast står alla och glor längs väggarna i korridoren. Allt är fult och man känner sig som en råtta i något jävla laboratorium”.

Först tog jag mitt eget lärosäte i försvar, men efter ett par halvhjärtade repliker gav jag upp, och medgav att jag håller med. Stockholms universitet är verkligen en ful, osocial och intellektuellt ostimulerande plats. Arkitekturen påminner närmast om Kronobergshäktet och osar fordistisk, uppifrån styrd superinstitution lång väg. Stället ligger en bra bit utanför stan, som en liten ö bredvid en motorväg, och är verkligen inte integrerat i det övriga stadslivet. Varje morgon väller studenter upp ur tunnelbanan, som vore det en fet fabriksport, och tassar tysta (ofta påfallande tysta, man hör bara trampet från tusen fötter) till sina respektive föreläsningar, som vore de ett fett lämmeltåg. Efter att passivt ha lyssnat igenom föreläsningen, sätter sig de flesta på tuben igen och åker hem.

För det finns ju inte så mycket annat att hitta på. Vid lunch är det trångt och ont om matplatser. Överallt är det dyrt. Humanistiska Föreningen har sålt soppa till någon sorts självkostnadspris ibland, såna lysande undantag borde det finnas fler av. Vad gäller studieplatser är tillgången hyfsad, men det borde finnas lite variation utöver bibliotekets långa rader av skrivbord, så som mindre diton hos de olika institutionerna, eller för den delen kaféer med lite kafékänsla. Om man sedan tittar på existensen av schyssta rast-/avkopplingsutrymmen, ser man en icke-existens. Vore det barnsligt att önska sig någon form av uppehållsrum med biljardbord, musik, bytesbokhylla, brädspel?

Du kanske tycker att jag bara är en jävla gnällspik som borde dra till Lund/Uppsala och gå på sittning, sjunga putslustiga snapsvisor från 30-talet och somna i parken med intorkad punsch i håret. Men det är inte ett utestudentliv med massa supande och efter-plugget-häng jag efterlyser. I alla fall inte i första hand. Jag efterlyser en vettig arbetsplats, där man känner lust att spendera hela dagen. Där det finns allmänt gott om plats, billiga matställen, sociala mötesplatser, uppehållsrum och där allt inte är så enahanda grått och likadant. Jag tror det skulle göra att folk pluggade mer, och framförallt bättre. Man pluggar rätt mycket bättre om man dels känner lust och mening med studierna, samt om man dagligen får tillfälle att diskutera det man läser med varierande personer. Visst finns delar av detta idag, men det skulle kunna vara så mycket bättre på SU. Inte känns stället som en arbetsplats idag i alla fall. Var och varannan spenderar merparten av tiden hemma på kammaren som en överspecialiserad robot, och har dåligt samvete för att man i den situationen inte pallar plugga mer.

Följaktligen finns det i Stockholm idag inte mycket till studentidentitet. Jag föreställer mig att folk för 30-40 år sedan var studenter på ett annat sätt. Att studenttiden var en särskild, viktig fas i livet vikt åt bildning, reflektion, samhällskritik, diskussion – utan så mycket i förväg uppgjorda planer för framtiden. Man studerade nog mer för studiernas skull, för att verkligen förstå. Naturligtvis hängde det samman med att studenter då var en elitgrupp ur överklassen, och att unversitetskulturen inte bara var mer tidlöst kunskapsfokuserad, utan också elitistisk och konservativ. Så länge universiteten bara rymde en framtida samhällselit, tilläts denna ägna sig åt några års avkopplad, existentiell terapi. Dit vill vi naturligtvis inte tillbaka.

Att vanligt folk idag har möjlighet till högskolestudier i mycket större utsträckning, betyder så klart allt. Men universitetets steg från överklassoas till folkinstitution har uppenbarligen inte skett helt oproblematiskt. Man kan dra en parallell till miljonprogrammens uppförande. Projektet att i god folkhemsanda bereda bostad och utbildningsplats åt alla, på kort tid, är otroligt lovvärt och progressivt. Men när det genomförs på kapitalets villkor, genom klassamarbete, blir resultatet i mångt och mycket alienerande.

För det var väl inte riktigt detta vi ville ha? En utbildningsfabrik styrd av marknadsmekanismer, där allt handlar om att extrajobba och hasta sig igenom sin utbildning, som mer än något annat är ett instrument för att platsa på arbetsmarknaden. Instrumentella, själlösa studier med knappt någon undervisning alls och en studentekonomi som ofta omöjliggör djupare reflektion utöver att klara tentan. Fan, jag har nästan glömt min visionära nyfikenhet när jag började på universitetet, läste om Platons akademi och trodde den hade något att göra med det vi höll på med.

Nej, det är uppenbart att det idag inte är meningen att man ska vara ”student”, gå omkring och drälla och tänka för mycket, sitta och degenerera på kaféer och sladdra. Med tanke på hur många som studerar idag, vore det en omöjlighet i det kapitalistiska systemet. Precis som hela arbetarklassen inte bara skulle få ett bättre liv genom 6 timmars arbetsdag, utan också bli mycket farligare och mer dynamisk, skulle vi studenter bli det om vi tilläts studera på riktigt. Därför hålls vi nu fjättrade och passiva i en stressad, monoton vardag där var och en håller sig i sin fålla.

Som sagt, denna text kanske upplevs som en enda, okonstruktiv studie i gnäll och bitterhet. Det håller jag med om att den riskerar att bli. OM jag och ni som håller med, inte ser till att omsätta detta missnöje i handling. Vill vi ändra på något i vår vardag kommer vi få göra det själva. Tillsammans måste vi skapa och ta det vi vill ha. Det handlar om att först och främst inse att vi har rätt till en annan tillvaro, därefter börja i det lilla och aktivt slå ned systemet där det står i vägen för oss, för att bli fler och via vår kollektiva styrka skaffa oss studielön, fri kurslitteratur, gratis kollektivtrafik och en socialt och intellektuellt stimulerande arbetsplats.

/Emil

2 kommentarer

Under Artiklar, Studentliv