Vänsterns studentförbund blir Vänsterns studentförening

VSF Stockholm kommer nu i februari att genomgå en omorganisering. Från att tidigare ha varit en del av Vänsterns studentförbund, kommer vi nu att bli en branschförening inom Vänsterpartiet Storstockholm. Rent praktiskt innebär detta att vi nu kommer byta namn till Vänsterns studentförening och även byta logga. Vår verksamhet kommer däremot fortsätta som vanligt. Vi kommer fortsätta arrangera föreläsningar, studiecirklar samt ställa upp i kårval men nu alltså som en del av en annan organisation.

Den 25 februari kl 16.00 i seminarierum D307 (Södra huset) har Vänsterns studentförening sitt konstituerande årsmöte, då vi formellt kommer starta upp den nya branschföreningen. På mötet kommer vi också gå igenom vad vi ska göra under vårt kommande verksamhetsår. Efteråt kommer vi hålla en kortare föreläsning om hur kårpolitiken på SU fungerar och då även prata om hur vi i VSF tar kampen för ett rödare, grönare och mer inkluderande universitet.

Vill ni ha mer information får ni gärna följa oss på Facebook eller så kan ni mejla oss på vsfsthlm@gmail.com Vi jobbar på att ta fram en ny hemsida också, men till dess får ni all nödvändig information via vår Facebook.

Kårval 2018

Nu är kårvalet igång på SU och vi röstar för vilka som ska sitta i kårfullmäktige under kommande verksamhetsår. Det kan tyckas som ett val av liten betydelse, men faktum är att vi har stor möjlighet att påverka. Ett tydligt exempel på detta är regeringens beslut om att höja studiebidraget med 300 kr i månaden vilket är resultatet av studenters politiska kamp under många år. Även fast höjningen är långt ifrån tillräcklig, är den ändå ett steg i rätt riktning mot att utjämna studenters olika ekonomiska förutsättningar.
Idag avstår över 70 % av alla studenter i Sverige från att köpa delar av kurslitteraturen för att de helt enkelt inte har råd och många tvingas extrajobba flera timmar i veckan för att kunna finansiera kurslitteratur och boende, vilket gör att inte lika mycket tid och energi kan läggas på studierna. De som har det bra ekonomiskt ställt kan däremot klara sig undan såväl studielån som extrajobb och har därför också bättre förutsättningar för att klara sina studier. För VSF är det mest centrala att se till alla studenter studerar på lika villkor och att alla som vill ska få möjligheten att studera. Det är därför vi engagerar oss politiskt och det är därför vi ställer upp i kårvalet. Våra huvudfrågor under årets kårval är:
1. Fri Kurslitteratur.
Alla studenter ska oavsett ekonomisk situation kunna ta del av undervisningen och kursinnehållet, detta omöjliggörs idag när vissa kurser kräver att studenterna ska köpa böcker för över 3000 kr per termin. Vi anser att genom att digitalisera kurslitteraturen, öka biblioteksuppsättningarna, och genom att universitetet gör kompendier av nya kapitel i nya upplagor av böckerna kan vi ta flera viktiga steg i vårt mål om att kurslitteraturen ska vara helt fri.

2. Kåren ska anordna pass i feministiskt självförsvar.
Nästan var tredje tjej har erfarenheter av sexuella övergrepp under sin uppväxt. Det är en skrämmande hög siffra som tydligt vittnar om det patriarkala strukturer som finns i vårt samhälle. VSF anser att feministiskt självförsvar är en bra arena för tjejer att diskutera och dela sina erfarenheter av det sexualiserade våldet och dessutom formulera strategier för hur det ska bemötas. Vi ser att kåren har all möjlighet att genomföra detta, utan att det behöver kosta särskilt mycket.

3. Stockholms universitet ska använda sig av fler alternativa antagningsmetoder.
Nästan 3 av fyra studenter på universitet och högskolor i Sverige har föräldrar med någon form av högre utbildning. Vi i VSF tycker det är problematiskt att så få personer från studieovana hem tar sig till universitetet. Vi vill därför att SU ska använda sig av fler antagningsmetoder till kurserna och programmen, så som intervjuer, antagningsprov och tidigare erfarenheter.

Tillsammans driver vi på för ett socialist, feministiskt och antirastiskt universitet.
Rösta på VSF i kårvalet!

Öppna föreläsningsserien rullar på

VSF Stockholm har en lång tradition att hålla öppna föreläsningar. Det är ett sätt att bilda oss själva, värva medlemmar, bidra till debatt inom olika frågor osv. Verksamheten har pausad under en tid, men sedan strax innan årsskiftet så är det igång igen. I december besöktes vi av Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och nu under mars har vi haft Leandro Mulinari om polisens rasprofilering, en frukostföreläsning med representanter från FATTA, Make Equal och Vänsterpartiet om efterdyningarna av #metoo samt Kajsa Ekis Ekman om prostitution. Bilder från det sista nämnda finns nedan. Föreläsningsserien kommer fortsätta våren ut, men just nu är programpunkterna inte helt spikade pga fokuset på kårvalet. Dock kommer vi i samarbete med Ung Vänster Storstockholm helgen 5-6 maj hålla en kurshelg i Marxism med anledning av Karl Marx 200årsdag. Läs mer HÄR.

Vi sätter kårvalslista och håller öppna föreläsningar, en intensiv start på mars

Skiftet från februari till mars bjuder på många aktiviteter med VSF Stockholm.

På månadens första dag, torsdag 1a mars håller vi en öppen föreläsning med Leandro Mulinari om rasprofilering i sal B3, södra husen mellan kl 12:00-13:00. Klicka gärna i Facebookeventet!

Dagen innan, onsdag 28e februari håller vi bokbord i A-huset mellan kl 11:00-13:00 för att informera om den öppna föreläsningen.

Följande veckas aktiviteter börjar redan med måndag 5e mars, då har vi nomineringsmöte inför kårvalet där vi sätter vår kårvalslista. Rosa rummet, Studenthuset (kårens lokaler), 17:00. Vi behöver många som vill stå på listan, vill du vara med? Skicka ett mejl till vsfsthlm@gmail.com !

Sen här vi några dagars uppehåll till torsdagen, den 8e mars, eller Internationella kvinnodagen. Den dagen har vi två evenemang, dels en panelföreläsning tillsammans med Vänsterpartiet. Den hålls kl 08:30-09:30 i Kårsalen, Studenthuset. VSF deltar även på demonstrationen som arrangeras på Norra Bantorget kl 17:30.

Jonas Sjöstedt besökte SU

Idag har vi haft finbesök av Jonas Sjöstedt på universitetet. Efter en kort presentation av vår ordförande Carl tog Jonas över och talade inför en fullsatt hörsal om jämlikhet, både ekonomisk och feministisk. Alla ska ha rätt att utbilda sig, oavsett ekonomi och könstillhörighet. Alla ska också ha rätt till ett drägligt liv, och där spelar ekonomisk trygghet en viktig roll. Nu ser vi fram emot en vår med valrörelser och fler föreläsningar. Men först terminsavslutning med spelkväll den 19e december!

SL visar sitt rätta ansikte – och det har en ful liten mustasch

I morse möttes kollektivtrafikanterna vid Östermalmstorgs tunnelbana av en vidrig syn. Sverigedemokraterna hade fyllt hela taket i rulltrappan med rasistpropaganda! Snart visade det sig dock att detta inte var en olaglig affischering, utan en helt laglig sådan. SL har alltså sålt affischeringsutrymme till SD, och gett dem fritt fram att sprida myter om tiggare.

”Helt enligt lagar och policies!”, försvarar sig SL. Jaha, men då så. Så länge en betalar för sig är det tydligen fritt fram att sprida rasistisk smörja. För inte behöver väl SL förhålla sig till andra spelregler än de som kapitalet satt upp?

Vi vill inte behöva få rasistisk propaganda uppkörd i ansiktet när vi nyttjar den här stadens kollektivtrafik. Vi vill inte heller att det bolag som ägs gemensamt genom landstinget ska spä på det hat som redan finns mot utsatta grupper. Det finns två rimliga sätt att reagera på detta:

1. Avgiftsstrejka. Precis som komikern Soran Ismail så vill vi uppmana alla stockholmare att säga nej till denna perversa tolkning av yttrandefriheten genom att vägra att betala SL:s (hutlöst höga) avgifter.

2. Agera! Ikväll (3/8) kommer folk att samlas i Östermalmstorgs tunnelbana för att ta ner rasistpropagandan. Imorgon (4/8) kommer folk att samlas på samma plats för en demonstration.

Stöduttalande för ockupationen av Högdalens gamla skola

I lördags öppnades dörrarna till Högdalens gamla skola upp av ett lokalt initiativ som går under namnet Högdalens Vänner. Sedan dess har lokalerna varit ockuperade, och används i dagsläget som ett Folkets hus.

Fastigheten såldes ut 2010 av det borgerliga styret i stadshuset. Sedan dess har lokalerna stått oanvända, och nu vill den nya ägaren Veidekke riva byggnaden för att istället bygga bostadsrätter där. Det nya området ska heta ”Teaterkvarteret” och marknadsförs med orden ”12 minuter från SoFo”.

Fastigheten såldes ut mot lokalbefolkningens vilja, och kan inte ses som något annat än ett tydligt framåt för den aggressiva gentrifiering som pågår av Stockholms förorter, och som driver bort de gamla invånarna från dessa.

VSF Stockholms stöder Högdalens Vänner i deras beundransvärda insats för att behålla demokratiska rum och ta tillbaka makten över sin förort, och vill även uppmana människor och organisationer att stödja ockupationen. Hjälp till att hålla huset genom att vara på plats, bidra med pengar eller saker som behövs, och: ställ krav på våra folkvalda.

Det är anmärkningsvärt att den nya rödgrönrosa majoriteten i stadshuset inte har bemödat sig att kommentera detta initiativ. Ta ert ansvar och bemöt den kritik som lokalbefolkningen i Högdalen för fram!

Läs mer på teaterkvarteren.se eller på Högdalens Vänners facebooksida. 

Foto: Högdalens Vänner

Fri kurslitteratur handlar om ekonomi inte teknik

Det har kommit frågor och kommentarer kring VSF:s krav i kårvalet om fri digitaliserad kurslitteratur och jag vill klargöra ett par grejer. Som ett socialistiskt förbund utgår vi i VSF från principen att studier ska vara en rättighet för alla. Därför är det viktigt för oss att synliggöra och diskutera de hinder som finns i dagens samhälle som gör att alla inte har möjlighet att studera på lika villkor. En central del i detta är de ekonomiska förutsättningarna. Varje år Sveriges förenade studentkårer gjort sin studentbudget har de konstaterat att studiemedlets nivå i förhållande till levnadsomkostnaderna gör att studenter går back varje månad. Senast statistiska centralbyrån gjorde en undersökning om studenters ekonomiska situation kunde de konstatera att bara hälften köper sin kurslitteratur resten anser sig inte ha råd. Parallellt med vår kamp för höjda studiemedel driver vi därför frågan om fri kurslitteratur.

Så när vi i VSF pratar om fri digitaliserad kurslitteratur är det inte ordet ”digitaliserad” en ska fokusera på utan det viktiga i sammanhanget är ”fri”. Att vi säger digitaliserad handlar om att synliggöra att dagens teknik gör fri kurslitteratur till ett realistiskt och genomförbart krav. Det mesta av kurslitteraturen skrivs trots allt av universitetsanställda som ett resultat av den forskning de bedriver. Genom att universitetet betalar lön till de anställda har de redan fått betalt för produktionen av litteraturen, ställningstagandet om fri digitaliserad kurslitteratur handlar om att lösa distributionen. En annan viktig aspekt är att ta ställning för att den forskning som producerats av universitetets anställda precis som om det vore ett privat företag ska tillhöra universitetet och därmed samhället och inte den enskilde.

Om jag då avslutningsvis ska gå in på frågan digitalt vs fysisk bok så ser inte vi i VSF någon motsättning. Det viktigaste för oss är att alla har möjlighet att studera och har fri tillgång till kurslitteraturen oavsett om den är digital eller en fysisk bok på biblioteket. Att se till att det finns fler exemplar av böckerna i universitetets bokaffärer löser liksom inte det grundläggande problemet, att hälften av alla studenter inte har råd med litteraturen.

Elin Melander

Alla val är politiska val

Med anledning av kårvalet som just nu äger rum vid Stockholms universitet.

Borgerlig Opposition lovar kårkaffe för 5 kronor. Vad de ämnar banta ner eller sälja ut för att överhuvudtaget kunna finansiera denna utopiska reform förblir höjt i dunkel, men en sak är säker: de kommer att utgå ifrån sin ideologi när de tar det beslutet, och alla andra beslut, oavsett vilka ”opolitiska” frågor som Borgerlig Opposition och de andra partierna driver.

För visst, många av frågorna som de olika partierna driver är helt oförargliga och omöjliga att vara emot: fler böcker i biblioteket, ett större utbud av sommarkurser, att kåren ska synar mer, och så vidare. Det kan vara lätt att tro att de ideologiska skiljelinjerna egentligen inte finns i kårpolitiken, och att det helt enkelt handlar om ett antal organisationer som driver frågor om fler mikrovågsugnar hit eller mer cykelställ dit. Sådana förslag ska såklart inte förringas, lokala frågor är viktiga och vi i VSF Stockholm driver också många högst konkreta förslag som inte är rikspolitiska . Men ändå: det finns inga opolitiska val.

Det går att ignorera höger-vänsterskalan, men det går inte att ställa sig utanför den. I en tid när regeringen nyligen försökt privatisera universitetet, när bostadsbristen för studenter är värre än någonsin, när utländska studenter drabbats av (och svenska studenter hotas av) studieavgifter, och när ojämställdheten och könsdiskrimineringen på universitetet fortfarande är oacceptabelt påtaglig; då spelar det faktiskt roll vilken politisk färg de som representerar studenterna har.

VSF ämnar vara en tydlig politisk motkraft till ovanstående problem, både på en lokal och konkret nivå, men också på en rikspolitisk och opinionsbildnande nivå. Även om vi inte direkt har jättemycket positiva saker att säga om Borgerlig Opposition eller Moderata Studenter så uppskattar vi att de är tydliga med sin ideologi, trots de populistiska frågorna de driver.

Studentpartiet däremot sjunger på en annan visa. De menar att politiska frågor som rör högre utbildning ska avgöras i riksdagen och inte i kårvalet. Det är synd att de så gravt har missförstått hur högskolan är intimt sammanflätad med övriga samhället, och faktiskt också hur parlamentarism fungerar överhuvudtaget.

För varje reform som röstas igenom i riksdagen, för varje litet beslut, så har det funnits människor i civilsamhället som drivit frågan i åratal. Som anordnat demonstrationer, opinionsbildat, organiserat och till slut lyckats skapa en medvetenhet om frågan som nått våra beslutsfattare. Studentkåren har här en enorm potential att agera påtryckande och underlätta riksdagsbeslut som förbättrar studenters livssituation.

Historiskt så har studentkårerna varit en viktig pådrivande kraft, både i lokala politiska frågor som har med universiteten att göra, men också i större frågor som rör hela samhället. Att göra kåren ”opolitisk” skulle vara ett oerhört misstag och en stor otjänst mot alla de studenter vi representerar. De behöver en politisk röst i samhällsdebatten som vågar påtala de problem studenter upplever i sin vardag, inte en organisation som tyst och snällt ser på medan våra beslutsfattare avgör studenters framtid. Rösta politiskt i kårvalet, och rösta vänster såklart.

1 maj med VSF Stockholm, 2015

VSF Stockholm gick traditionsenligt med i Vänsterpartiets 1 maj-tåg. Om du sorgligt nog missade hela festligheten så kan du här läsa talet vi höll och se lite bilder. Bilderna är tagna av Samuel Scherman och talet hölls av Erik Blohmé.

Vänsterns studentförbund är ju en del av det som brukar kallas studentrörelsen. Studentrörelsen ägnar sig inte bara åt att springa runt i hemska overaller och snickra ihop svårbegripliga teorier, utan det viktigaste vi gör är att försvara studenters rättigheter: rättigheter som många idag tar för givet, men som vi ibland kan behöva påminnas om inte är självklarheter.

I Sverige kan idag nästan vem som helst ta ett halvår, ett år, eller ännu längre och studera något bara för att det är intressant. Det tillför inget till ekonomin, det skapar i princip inga arbeten, det finns ingenting i detta som generar vinst till någon. Det ligger helt utanför kapitalismens logik att någon läser tre terminer filmvetenskap för att sedan arbeta med något helt annat.

Men det här är inget problem, det är tvärtom något att vara stolt över. Våra universitet är inte, och ska inte bli, kunskapsfabriker som bara sysslar med att tillgodose företag och näringsliv med kompetens och arbetskraft. Den högre utbildningen finnas också till för oss andra. Att studenter kan ”flumma runt”, som Björklund uttrycker det, är i mina ögon en av universitetens och högskolornas viktigaste och finaste uppdrag. Att kunskap och bildning ska vara tillgänglig för alla, villkorslöst, av det enkla skälet att det är demokratiskt.

Såhär på arbetarrörelsens högtidsdag så bär det mig emot att ens behöva nämna moderaterna, eller för den delen det överklasslajv som är moderaternas studentförbund.  Som så ofta vill en helst låtsas att dom inte existerar eller alternativt att det är något slags konstprojekt det handlar om.

Men, verkligheten gör sig påmind, och härom veckan gick Moderata Studentförbundet ut med att dom vill att högskoleutbildningen, den ska kosta. Och då syftar de inte på det studielån som studenter redan idag spenderar hela sina liv med att betala tillbaka: de menar studenterna själva ska bekosta hela sin utbildning.

50 000 kr per termin skulle alla studenter betala om Moderata studentförbundet fick bestämma. En läkarutbildning skulle kosta upp emot en miljon kronor. När det ändå sparkades på studenter så kände Centerstudenter (hemskt namn på ett studentförbund för övrigt) för att stämma in i debatten, ja ni hör ju vilken parad av förmågor detta är, och lade till att studiebidraget borde slopas. Men, la dom till, det är lugnt. Alla kan ju ta lån, skriver de.

Som en vän till mig sa, moderata studenter är beviset på att bara för att någon kommer från överklassen och har en högskoleutbildning så innebär det tydligen inte att den personen kan någonting. Självklart skulle detta slå hårt mot arbetarklassens ungdomar i Sverige och deras möjligheter att utbilda sig, och det är också ett angrepp på själva bildningen i sig, på kunskap och utbildning som egenvärde.

Men allas rätt att studera hotas inte bara av några MUF-rejects som kan skramla ihop ett par bokstäver till en debattartikel, utan även av vår regering, den nuvarande regeringen, som inte bara accepterat de avgifter för utländska studenter som borgarna införde; de gjorde även ett stort avsteg från principen om allas rätt till kostnadsfri utbildning i vårbudgeten och öppnade upp för möjligheten att i vissa fall ta betalt av svenska studenter. Det låter sjukt, men det är faktiskt sant.

Det här tycker vi i Vänsterns studentförbund är helt oacceptabelt. Såhär har det gått till i många länder, först öppnar regeringen upp för studieavgifter i undantagsfall, och sen blir undantaget till regel: de till en början låga avgifterna skenar iväg, i England från 1000 till 9000 pund på bara ett par år: och plötsligt så har vi inte kostnadsfri utbildning längre. Vårt grannland Danmark diskuterar just nu på fullaste allvar att införa studieavgifter för inhemska studenter. Om vi inte drar i nödbromsen riktigt snart så kan moderata studenter mycket väl få sin vilja igenom inom en inte allt för avlägsen framtid.

Kamrater, även om många studenter idag har det svårt med ekonomi och bostad, även om trösklarna är höga för studenter som kommer från studieovana hem, så erbjuder våra universitet och högskolor en typ av demokrati som är sällsynt i övriga samhället. Den demokratin borde försvaras, utvidgas och förbättras, studenter borde få studielön istället för studielån, och erbjudas billiga och bra bostäder och ordentlig hjälp att komma in i den akademiska världen, oavsett bakgrund. Och självklart ska de slippa studieavgifter.

Den här typen av demokrati borde etableras i hela samhället. Arbetare borde få makt över sina arbetsplatser, kvinnor makt över sina liv och sina kroppar, människor makt att förverkliga sig själva. Samhället måste öppnas upp och blir demokratiskt på riktigt, genom att vi alla tillåts delta och utvecklas. Det är socialism, och socialism uppnår vi bara genom att vi kämpar tillsammans. Och även om det ibland kan kännas som att vi kämpar i motvind så är det viktigt att komma ihåg: dom som vinner på den politik som moderata studenter och moderaterna står för kommer alltid att vara färre än dom som vinner på vår politik, och vårt samhällsbygge. Och en dag så kommer vi, med eller utan högerns och överklassens hjälp, att bygga ett samhälle som är demokratiskt på riktigt. Ett socialistiskt samhälle. Ha en fantastisk 1 maj, vi ses i tåget kamrater!

/Erik Blohmé