Vad lönar sig för kvinnor? Utbildning eller könsbyte?

Skillnaderna för kvinnor och män på arbetsmarknaden handlar inte bara om att kvinnor och män finns i olika branscher och yrken. Vad kvinnor och män arbetar med på samma arbetsplats har ofta olika status, där män drar det längsta strået när det handlar om lön, anställningsvillkor, position och möjligheter att avancera. I snitt är tre av fyra chefer i Sverige män. Män är symbol för makt, tittar man bakåt är dagens manliga dominans bland chefer inget att förvånas över. Manligt dominerade yrken är de som har hög status och inflytande, som exempelvis politiker, forskare, läkare, militärer och poliser. Trots att vi kvinnor nästan förvärvsarbetar i lika hög utsträckning som män, talar man fortfarande om ”kvinnliga professorer” och ”kvinnliga läkare”. Inte hör man ofta talas om manliga läkare eller manliga professorer?

Att män då som nu har många av de ledande positionerna i samhället hänger ihop med synen och förväntningarna på män och kvinnor. Män har varit symbolen för makt och att styra medan kvinnor har kopplats samman med omsorg. Män har ansetts höra hemma i den offentliga sfären och kvinnor i den privata sfären, bokstavligt talat i det egna hemmet.

Idag finns inte längre några tydliga roller och normer för män och kvinnor i avtal eller lagstiftning, till exempel som att yrkesarbetande kvinnor som gifte sig kunde bli avskedade, sambeskattning eller de skilda löneskalorna för kvinnor och män. Men trots dessa könsneutrala avtal har kvinnor ändå sämre förutsättningar i arbetslivet. Tydligaste exemplet är lönen, och det faktum att det går tre manliga chefer på varje kvinnlig avslöjar att kvinnor inte ses som potentiella chefer. De olika förväntningarna på kvinnor och män märks även i hur kompetensutveckling fördelas på en arbetsplats, där män ofta får fler möjligheter till vidareutbildning som självfallet banar vägen för männens nya lite finare och mer ansvarsfulla arbetsuppgifter.

Tjatet om att vi kvinnor ska utbilda oss, att vi kommer igen – lönar sig det för oss? Kommer vi att komma igen, kommer det bli jämställt på riktigt och inte bara som nu på pappret?

De kvinnliga cheferna inom den offentliga sektorn är yngre, mer välutbildade och har fler underställda än de manliga cheferna, men de tjänar sämre än sina manliga kollegor. Idag har kvinnor generellt högre utbildning än män i arbetslivet. År 2002 var sex av tio av dem som tog en universitetsexamen kvinnor. Att kvinnor har en högre utbildningsnivå har inte fått genomslag i vare sig lön eller position på arbetsmarknaden. Kanske är det som statliga kvinnomaktutredningen konstaterade i slutet på 90-talet, att ett könsbyte lönar sig bättre än en utbildning för kvinnor. Oavsett vad vi kvinnor gör utsätts vi för härskartekniker såsom dubbelbestraffning på vår arbetsplats dagligen. Om jag som kvinna stressar hem och går lite tidigare från jobbmötet för att hämta barn på dagis- då är jag minsann inte pålitlig, men stannar jag kvar och kommer sent till dagis då är jag minsann känslokall. Tack underbara mansdominerande värld.

Så snacka på ni bara om problemet, som inte finns, att vi tjejer håller på att ta över universiteten. Att det faktiskt är synd om killar för det är svårare för killar i tonåren att vara målmedvetna, de är ju sena i utvecklingen. Snacka på ni bara, det är ändå jag som kommer att arbeta i tidsbegränsad anställningsform, det är ändå jag som ofrivilligt kommer att få nöja mig med deltidsanställning. Jag kommer ju i alla fall enligt SCB med 81 procents sannolikhet ta ut hela föräldraledigheten och halka efter i löneutvecklingen. Så ni män där ute, ni sitter säkert, ni behöver inte känna er hotade av oss kvinnor, ni behöver inte heller skapa strategier för att behålla er makt… Vi utgör inget hot. Inte då och inte nu!

Könsbyte kanske ändå vore en bra grej, i alla fall får jag ju då känna på hur det känns att ha lite makt över mitt eget liv.

/Jessica

———————————————

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Vänsterpartistisk närvaro ger moderat desperation, Anders_S skriver De som vägrar stå med mössan i hand, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Krisen inom den parlamentariska demokratin, Fredrik Jönsson skriver Muslimer som hävstång i valrörelsen, vsfstockholm skriver Exklusivt: intervju med Stockholms bästa Flamman-försäljare

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.