Att leva i en jävla hundgård

Ett par veckor inpå mars månad sitter jag tillsammans med en nära vän på Pizzahörnan i Husby Centrum. Det iranska caféet som ligger tio meter bort är stängt så vi får nöja oss med Falcon på fat istället för det sedvanligt medikora bryggkaffet och de alltid lika stela orientaliska bakverken. Medan jag sitter där och betraktar människorna utanför krogen slås jag av en bekant melankolisk känsla. Det är en sorts sorg som man ofta får erfara som invandrarson i detta land. Denna känsla betingas av ett gäng tretton- till fjortonåriga, till ursprunget afrikanska pojkar, som bara driver omkring. ”En jävla hundgård”, tänker jag för mig själv, och tyvärr känns det som att det är just det de socialt utsatta förorterna i Sverige har blivit.

Bortom tonårspojkarna sitter medelålders män på samma krog dag in och dag ut och super sig fulla i väntan på ett tillfälle att ge sig in i samhället men till slut slocknar även detta hopp och ersätts av en krossad framtidstro samt en insikt om att det enda Sverige har att erbjuda en är en kuk i munnen och ett bidrag på kontoutdraget. En kort tid därefter rullar en polisbil in på torget i takt med att det afrikanska fjortisgänget har växt sig större och mer högljutt. Utan förvarning börjar stenar och snöbollar under några korta sekunder hagla över snutarnas patrulleringsbil och omedelbart börjar ungdomarna springa åt olika håll. Polisen vet inte vad de ska göra och inser nog att det inte är någon idé att springa efter pojkarna då bilen stannar kvar, täckt med snöbollsfläckar och en spricka på vindrutan.

Etablissemanget kritiserar gärna sådant beteende utan vidare reflektion men jag tänker för mig själv att en människa inte behöver vara begåvad med ett märkvärdigt intellekt för att begripa att extrema handlingar vanligtvis är produkten av sådana som är än mer extrema. Se bara på de vilsna raketer som desperat avfyras från Gaza eller de pojkar som knappt har nått puberteten i Kurdistan men som ändå ger sig ut i bergen med rostiga köksknivar och jaktvapen för att kämpa för den lilla heder och självbestämmelse som de blivit berövade av imperialismens tjuvande hand.

Barn är tillräckligt smarta för att veta när deras grupp behandlas som andraklassens medborgare och när de slås av denna insikt så kan man räkna med uppgivna reaktioner. På samma sätt som man behandlar en människa som en hund så bör man räkna med att hunden också kommer att visa tänderna, skälla och till slut bita av en handen. Tyvärr är det just det samhället gör med folk ute i förorten och i takt med att kriminaliteten och gängen där ute växer likt en ohejdad tumör så bör vi fråga oss själva hur vi bör ändra samhället till att vara mer inkluderande istället för att på ett slugt och insiktslöst sätt kritisera de negativa fenomen som uppstår ur ett exkluderande samhällsklimat.

/Mustafacan
———————————————–
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Alliansen satsar på ökad bilism, Fredrik Jönsson skriver Intressant fortsättning på avtalsrörelsen, vsfstockholm skriver Dagens dikt, Redaktionen skriver Bara arbetarrörelsen kan stoppa högerextremismen, cappuccinosocialist skriver Modernismen vid frontlinjen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Studentliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s