Ännu är världen ung

För ett tag sedan diskuterade jag marxism med en högskolelärare, som tyckte att en del nutida marxister är intressanta, men inte höll med mig om att Marx och Engels historieteori är användbar. ”Det största problemet är ju att det är en stadieteori som visat sig falsk. Du har det antika stadiet, det feodala, det kapitalistiska – men var är det socialistiska!?”. Jag svarade att varken det kapitalistiska stadiet eller den socialistiska rörelsen funnits så länge ännu, varpå han garvade och sa att ”jaja, det kanske kommer en frälsare någon gång”. Jag tycker det var uttryck för en inskränkt syn på historien. Bara för att socialismen inte segrade slutgiltigt i början av 1900-talet, som många då kanske trodde att den skulle göra, betyder inte det att striden är över. Det är nödvändigt att se utvecklingen i sitt fulla sammanhang.

Jämlikhetstanken, vänstern, socialismen beskylls idag ofta för att vara utopisk. Människor har i allmänhet litet hopp om ett radikalt bättre samhälle, jämfört med människor under andra perioder. Det beror helt klart på den feta baksmälla jämlikhetsrörelsen alltjämt är fast i, efter att ha diskrediterats av jämlikhetsprojekt som utvecklats i totalitär riktning (Sovjet, Kina m.fl.). Den konservative historikern Francis Fukuyama utgav 1992 boken Historiens slut och den sista människan, i vilken han utropade kapitalismens och klassamhällets eviga seger. Denna föreställning har sedan dess dominerat (även om den fått sig en rejäl törn genom kapitalismens senaste kris). Högern använder mycket flitigt och skickligt Warzawapaktens nederlag i Kalla kriget, för att likställa inte bara kommunismen, utan alla tänkbara jämlikhetssträvanden, med Stalin. Detta fungerar bra för dem för stunden, eftersom det de säger kan verka logiskt för stunden. Men, sett ur ett historiskt helhetsperspektiv blir detta enligt mig ohållbart. Problemen under kapitalismen kvarstår, konflikterna och den historiska utvecklingen fortsätter, nya skeden inträder. Grundläggande förändring har många gånger ägt rum och kommer äga rum igen, frågan är i vilken riktning.

Historien om det mänskliga samhället är lång. Längre än vår tideräkning får en att tänka sig. Att börja räkna åren från Jesus från Nasaret ungefära födelse är irrationellt. Det är egentligen rimligare att säga att vi lever under år 10 010 än 2010. För 10 000 år sedan skedde nämligen den så kallade neolitiska revolutionen – övergången från fångst- och samlarekonomi till åkerbruk och boskapsskötsel. Följden av detta blev enligt Nationalencyklopedins artikelförfattare i ämnet, arkeologen Mats P Malmer: ”ökad befolkningstäthet, permanent bosättning, socialt skiktade samhällen, teknisk utveckling, stadsbebyggelse, handel, aggression och erövring”. Jag anser att denna tidpunkt är en mycket rimlig gräns att börja det mänskliga samhällets tideräkning vid, eftersom människan då började producera mer än för sitt omedelbara uppehälle. Utöver detta, började då produceras ett överskott, en rikedom, som skulle fördelas inom befolkningen. I och med detta, uppstod olika samhällsklasser.

Sedan dess har historien om klasskampen pågått, och klasskampen har böljat fram och tillbaka. Klasskampen kommer fortsätta pågå i en eller annan form så länge klassindelning och fundamentala orättvisor finns kvar. Vi kan blir kvitt dem och vi, folkets majoritet, skulle förstås bli lyckligare och friare människor därmed. Vi har mäktiga moståndare och vi kämpar, misslyckas, misslyckas igen fastän denna gång lite bättre, till dess vi segrar och spränger nuvarande stadiums, kapitalismens, bojor. Det vore både motsägelsefullt och naivt av mig att hävda att alla gruppkonflikter och politiska meningskiljaktigheter skulle försvinna under socialismen, eller ens kommunismen, men förhoppningsvis är det ekonomiskt demokratiska samhället ungefär lika mycket friare än kapitalismen, som kapitalismen är jämfört med feodalismen under medeltiden. Det moderna samhället och den socialistiska rörelsen räknar drygt 200 år, i en mänsklig samhällshistoria om drygt 10 000 år, och har ännu mycket kvar att uträtta. Just eftersom världen faktiskt är så gammal, så är är den ännu ung.

/Emil
——————————–
Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Läs – på egen risk!, loaderrorready skriver Harry Trotter – The only wizard of the IV International, Anders_S skriver Fröding – från Ostindiska Kompaniet till järnverk, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Folkmord – något för politiker eller historiker?, tusenpekpinnar skriver Hm, tål att problematiseras…, cappuccinosocialist skriver Unga moderater – alltid redo att skjuta sig själva i foten

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s