Whatever works

Ett av de första argument man möter när man försvarar socialism är ”Det fungerar inte”. Den självklara motfrågan är ”fungerar kapitalismen?”. Men denna motfråga ställs nästan aldrig i den offentliga debatten. Orsakerna är flera. Dels lyser socialistiska idéer med sin frånvaro på ledarsidor och i TV-debatter. Dels är det alltid lättare att kritisera någon annans dröm om en bättre värld än att ta en allvarlig titt på den verklighet vi faktiskt lever i. Det är antagligen mysigare att tänka bort klassamhället, exploateringen, världssvälten och krigen. Och självklart är det arbetssamt att i grunden omorganisera ett samhälle som i århundraden haft orättvisor och utsugning som sitt själva hjärta; i alla fall om man själv är en av vinnarna. Att övertyga den som arbetar i en sweatshop om att ”kapitalismen fungerar” är förmodligen svårare.

Daniel Ankarloo skriver mycket träffande i sin bok Marknadsmyter om en annan princip som de som uttalar sig om socialismens brist på funktionalitet alltid tycks utgå ifrån, mer eller mindre explicit. Nämligen att kapitalismen alltid bör bedömas utifrån ett tänkt ideal som aldrig existerat. Det som Timbro och övriga nyliberaler hyllar är nämligen varken den historiska eller den idag reellt existerande kapitalismen (ni vet den där som lever av orättvisor, våld och död). De hyllar i stället en imaginär idé om om en vist ordnad kapitalism där osynliga händer och andra fantasifoster säkerställer att ökade orättvisor på något djupt mystiskt sätt i slutändan alltid gagnar oss alla. En vidskepelse som vore skrattretande i sin långsökthet om den inte i själva verket utgjorde den ideologiska överbyggnaden till den aggressiva politik som förstör livet för större delen av jordens invånare.

Som kontrast till detta ideal gäller den omvända principen för socialismen. Den bedöms inte efter sina ideal om rättvisa, utan utifrån de allra värsta brott som någonsin begåtts av någon som någonsin kallat sig ”socialist”. Allra vanligast som exempel är Stalins neo-tsaristiska statskapitalism och fascistiska maktpolitik. Det spelar ingen roll om man är svensk och född 25-30 år efter Stalins död – bär man en röd stjärna kommer man förr eller senare att pådyvlas ansvar för Gulag. En märkligt skruvad kausalitet mellan gemensamt ägande och massmord utvinns sedan ur detta exempel. Därmed anser sig de flesta högerdebattörer ha bevisat att socialismen ”inte fungerar”. Man behöver inte direkt ha doktorerat i argumentationsanalys för att se att detta resonemang är byggt på lösan sand. Om det inte hamrats in så hårt av borgerliga ledarsidor i 20-30 år skulle det förmodligen bara avfärdas som den förvirrade konspirationsteori det är.

När man så förklarar för sin naive, bomliberale motpart att nej, det är inte stalinism man förespråkar och nej, det föreligger ingen kausalitet mellan exempelvis skattefinansierad kollektivtrafik och interneringsläger för oliktänkande slår man i nästa betongmur. Denna betongmur borde hellre kallas luftslott och handlar om något som nyliberaler lite lagom storvulet brukar benämna ”den mänskliga naturen”. Det är här någonstans nyliberalismen lämnar stadiet av primitiv vidskepelse och blommar ut i något som liknar en fundamentalistisk, dogmatiskt organiserad religion.

7752-garden-of-eden-jan-the-elder-brueghel
Det grundläggande teologiska konceptet i denna troslära är att människan ”till sin natur” är egoistisk och att socialism därför inte fungerar. Det preciseras sällan närmare hur man kommit fram till denna bild av människan som enbart egoistisk varelse. Det är snarare en del av trosbekännelsen som inte får ifrågasättas. Att det finns egoism hos människorna torde vi alla vara överens om; det är snarare hoppet till att denna egoism är enda och bärande princip i ”den mänskliga naturen” som förbryllar mig. Den får tydligen inte heller på några villkor tyglas eller mildras. Alla som har umgåtts det minsta med småbarn vet att de tidigt, vid sidan av sin egoism, utvecklar ett otroligt starkt rättvisepatos. Att egoismen tar överhand över detta patos hos så många vuxna är väl snarare ett tecken på att samhället ständigt gynnar egoismen och på att vi ständigt uppmanas och förväntas klättra på varandra och gå över lik för att få ett så kallat drägligt liv. Att vi idag har ett samhälle där egoism på detta sätt uppmuntras och belönas är väl snarare ett tecken på att kapitalismen ”inte fungerar”?

/Tobbe, som vanligtvis skriver på bloggen Cappuccinosocialisten

Annonser

7 kommentarer

Filed under Artiklar

7 responses to “Whatever works

  1. Pingback: Guest spot « Cappuccinosocialisten

  2. Martin N

    En viktig fråga som sällan eller aldrig belyses är hur övertagandet av företagen skall ske vid övergång till socialism. Hur skall det finansieras, det blir ju en enda stor omvänd privatisering? Misstänker också att folk som säljer sina bolag i en sådan process därefter flyttar både sig själva och sina besparingar till ett annat land. Hur skall detta hanteras?

  3. Carolina

    Mycket bra! Det är otroligt vad många gånger man fått höra precis det där du skriver, jag tror du täckte in det mesta av det allra mest idiotiska som slentrian-liberaler häver ur sig.

    Det är också intressant med själva begreppet ”fungerar”. Vad menar man när man säger att Sovjet inte fungerade? Upphörde det att existera? Dog alla medborgare? Fanns det inte en enda människa på hela jorden som tyckte att det fanns något positivt med det? Eller menar man helt enkelt att beviset för att det inte ”fungerade” är att Sovjet inte existerar längre? Men isf borde väl Kuba vara motbeviset, det existerar ju (slentrian-liberaler brukar ju mena att Kuba är socialism, oavsett vad man nu tycker om det)? I så fall borde ju inget samhälle som existerat före idag ha fungerat, men vad är det då som får folk att tro att kapitalismen är det hittills enda system som kommer att vara för evigt? Att argumentera i termer av vad som ”fungerar” är verkligen grymt ohederligt!

  4. Martin N

    Carolina

    Vem var det svar riktat till?

  5. Pingback: Godbitar i arkivet. «

  6. Emil

    Martin. Naturligtvis är socialism i bara ett land problematiskt i dagens kapitalism. Har personligen inga funderingar eller lästips att bidra med om det. Juridiskt eller moraliskt är väl expropriering inga konstigheter, man tar tillbaka folkets gemensamma rikedomar i gemensam ägo.

  7. Den här benhårda tron på egoismen som ledstjärna beror ju på att nyliberalismens lärofader egentligen heter Adam Smith. Och han livnärde ju sig i sin tur på religiösa doktriner från presbyterianismen som hämtade idén om den osynliga handen från Calvin, som i sin tur trodde på idén om ”dubbel predestination” som gick ut på att allt redan var förutbestämt – och predestinationen var då dubbel i så motto – att Gud redan från början dömt vissa till undergång och andra till frälsning. Och eftersom presbyterianerna – som Adam Smith bekände sig till på ett bokstavstroget sätt – aldrig ifrågasatte Guds auktoritet så var det en dödssynd att lägga sig i Guds visa plan för mänskligheten. Man skulle därför tillämpa ”laissez-faire” och istället låta ”den osynliga handen” (=Guds hand) styra i fred. Det är helt enkelt en synd med keynesianska transfereringar av den anledningen.
    Allt har en fundamentalistisk religiös bakgrund.
    En annan av Adam Smiths trossatser var ju just egenintresset, vilket även det stämmer ihop med Calvins idé om ”dubbel predestination”. Se gärna bloggposten som jag skrivit om saken ”Vår Gud är oss en väldig Borg”.
    Anders Borg tillhör ju nämligen den sk Chicagoskolan – och den är ju bara ett omkok på Adam Smith – därav termen ”ny-liberalism”, då Adam räknas som liberalismens fader.
    http://komigenuva.wordpress.com/2009/10/05/var-gud-ar-oss-en-valdig-borg/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s