Om ledarskap. Del 1.

pingu

Som jag redan skrivit här hade jag tänkt säga ett par ord om ledarskap. Detta för att jag anser att det saknas en dynamisk debatt inom arbetarrörelsen om hur ett sunt ledarskap bör se ut i våra organisationer. I denna del kommer jag att behandla hur jag anser att en borgerlig syn på ledarskap har smugit sig in i vänstern. I nästa del, som kommer om ett par dagar, tänker jag påbörja en positivt laddad diskussion om vilka egenskaper arbetarrörelsen borde träna sina ledare i.

Del 1 – hur den borgerliga ideologiska hegemonin smugit sig in i vänsterns syn på sig själv.

Jag anser att det på senare tid inom den breda vänstern skett ett skifte i synen på hur organisationernas ledare bör vara. Detta är en allmän tolkning av hur vänsterns organisationer ser ut, samt vilka teman som ledarskapsutbildningar med mera hålls på. Utvecklingen har som tur är inte gått så långt som den kan gå, och kritiken riktas inte mot någon specifik person.

Det skifte jag pratar om, är det, att det blir allt vanligare att arbetarrörelsens ledare alltmer ses på som om de vore direktörer eller chefer (beroende på om det är central eller lokal nivå) i kapitalistiska företag. Ledaren ses på, främst som en symbol för organisationen, eventuellt även som en arbetsledare. Men som den ytterst ansvarige för organisationens totala verksamhet ses ledaren allt mindre som.

I och med skiftet till en mer borgerlig syn på ledarskap – som jag tror beror mycket på att vänstern har tappat sin unika syn på sin egen organisering, och istället alltmer börjat se sig själv som en politisk lobbygrupp – har ledaren slutat vara den ytterst ansvarige för att lösa de organisatoriska problemen. Istället har ledaren blivit ansvarig för organisationens grafiska profil – vad organisationen ser ut att vara, inte vad den faktiskt är. De skriande praktiska problemen har istället ofta skjutits över på en tillbakadragen sekreterare.

En annan aspekt av vänsterns förborgerligade ledarskapssyn, är vilken position ledaren får i den teoretiska debatten. Eftersom ledaren är distansierad från organisationskroppen, förmår hon inte uttrycka organisationens teoretiska utmaningar såsom de diskuteras längst ned. Istället kommer ledarens åsikter som nedsläppta bomber från ovan, utan motsvarighet i organisationens direkta och praktiska utmaningar.

Detta är som sagt bara en tendens, som jag tror mig kunna se, och som givetvis beror på den högervåg som sveper över samhället. Samtidigt tror jag att en bra början att bryta högervågen är att avbryta ens organisations omdaning efter borgerliga organisationsprinciper.

Nästa del kommer att bli mer positiv till sitt innehåll, då den kommer att peka på hur det finns sunda ledarskapsideal för vänstern att följa, och att dessa är möjliga att uppnå.

/Olle

Annonser

1 kommentar

Filed under Artiklar, Debatt inom vänstern

One response to “Om ledarskap. Del 1.

  1. Pingback: Om ledarskap. Del 2. «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s