En dag full av sorg, vrede och hopp.

Måndagen den 12 oktober blev en händelserik dag för VSF Stockholm. Den började med ett sedvanligt bokbord där vi bjöd på kaffe och delade ut 400 flygblad som informerade om minnesmanifestationen för Björn Söderberg på kvällen.

Så samlades vi alltså klockan 18.00 på Medborgarplatsen för att hedra vår mördade kamrat. Ungefär 500 personer slöt upp. Många av talen var fina, andra var arga och manade till kamp.

Sedan tog ett mycket vackert fackeltåg vid som avslutades vid La Mano med uppträdanden, kransnedläggning samt en tyst minut. När manifestationen avslutades med låten O Mary Don’t You Weep av Bruce Springsteen, var det mycket svårt att inte fälla en tår av sorg och hänfördhet inför den vackra minnesmanifestationen.

En sak som väckte undertecknads irritation var att den breda arbetarrörelsen inte hade mobiliserat till demonstrationen. Av grupperna knutna till Vänsterpartiet var det bara VSF som verkar ha uppmärksammat vikten av att sluta upp i en enad front mot fascism till vår mördade kamrats minne. Varför ska det vara så? Alla torde kunna enas om att det var bra att hela arbetarrörelsen och vänstern enades mot fascisterna år 1999 – är det på något sätt mindre aktuellt idag?

Manifestationen väckte, trots allt på det stora hela, hopp inför framtiden. Den stora uppslutningen och det tunga allvar som stora delar av demonstranterna uppvisade, visar att det finns en tendens hos vänstern att rycka upp sig, att det är allvar, att vi måste förvalta Björn Söderbergs minne!

Björn Söderberg lärde oss inte bara vad hjältemod och martyrskap är för något. Han lärde oss också den rätta vägen att slåss mot fascismen. Genom att slå dem där de är svagast: Björn genomskådade fascisternas strategi för att vinna legitimitet och han påvisade den logiska självmotsägelsen att vara fascist och medlem i arbetarrörelsen. Nazisternas blodiga svar visar det korrekta i hans analys – vi måste fortsätta rensa ut fascister ur arbetarrörelsens organisationer, och vi måste hitta deras byggställningar med vilka de försöker resa sig upp ur isoleringens träsk och konsekvent rasera dessa. I den kampen lever Björn Söderberg och hans dyrköpta erfarenheter för alltid.

bild1

Solidaritetens eld lyste bort det fascistiska mörkret.

bild2

Götgatan brann. Av återhållen sorg och vrede.

bild3

Den tysta fanborgen vägledde oss genom söders gator, som förhoppningsvis aldrig mer ska behöva lyssna till fascistiskt stöveltramp.

bild5

VSF lade en bukett nejlikor vid på monumentet för fascismens offer.

bild6

Mängder med rosor, buketter och kransar lades vid monumentet.

/Olle

Annonser

3 kommentarer

Filed under Bildreportage, Debatt inom vänstern

3 responses to “En dag full av sorg, vrede och hopp.

  1. Tack! Det var vackert med facklorna!

  2. Pingback: 2010-09-05 « Dagens Gospel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s