Fet demonstration

bild7

På tisdagen demonstrerade VSF i nätverket Septemberalliansens 2500 huvuden stora tåg, under huvudparollen ”Vi vägrar betala kapitalismens kris”. Dessförinnan deltog vi även i Lagena-arbetarnas demonstration, som startade vid Slussen för att ansluta till huvuddemonstrationen på Sergels torg. Stämningen i leden var bra och ljudvolymen oftast hög, särskilt när vi stannade till utanför Systembolagets huvudkontor och Lagena-arbetarna tog chansen att talas vid med sin huvudarbetsköpare, med ett par tusen kamrater i ryggen. Längs Stureplan följde mängder av kostymnissar med nervöst flackande blickar vår frammarsch.

Många bra tal hölls. Flera av dem reflekterade ilska över försämrade vardagsvillkor på arbetsplatser, skolor, i bostadsområden, då kapitalets kris vältras över på vanligt folk. Samtidigt innehöll både talen och demonstranternas slagord frustration över att LO:s och socialdemokraternas ledningar inte står upp för sina medlemmars rätt, utan håller fast vid samförståndsandan fastän högern övergått till kompromisslös klasskamp för länge sedan.

VSF:s Sandra Lindquist var en av talarna:

Utbildningsminister Jan Björklund och Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz skrev om studenters ekonomiska situation i Dagens Nyheter igår. De målade med stora, vackra ord om att ”det är intresse och fallenhet som ska avgöra om människor väljer akademiska studier, inte tjockleken på den egna eller föräldrarnas plånbok”. Som student i Sverige 2009 vet man inte om man ska skratta eller gråta. Vi studenter som försökt klara oss på studiemedel vet att det är omöjligt att leva ett normalt liv, utan hjälp från föräldrars plånböcker eller deltidslön i den egna plånboken.
 
När allt fler studenter måste arbeta allt mer ”vid sidan om” bedrivs alltmer av studierna vid Sveriges universitet och högskolor i själva verket ”vid sidan om” ett lönearbete. Vem som helst kan räkna ut vad det gör med kvaliteten på studierna och hur mycket tid och energi som kan tänkas återstå för vila och återhämtning för en person som i praktiken jobbar och studerar 150 eller kanske 200%.
 
Vad alla kanske däremot inte tänker på är de vidare, samhällsekonomiska konsekvenserna av det här systemet. För varje student som jobbar halvtid försvinner en halvtidstjänst som någon annan kunde fått. Det är alltså i praktiken ett system som får studenter och arbetare att konkurrera om samma jobb. De låga löner och dåliga villkor som studenter får på arbetsmarknaden, inte minst genom bemanningsföretagen, är inte bara dåliga för oss, utan bidrar genom till att sänka löneläget och försämra villkoren för ALLA löntagare.
 
Vad var då de rent praktiska slutsatserna som ministrarna kom med? Jo, egentligen bara två saker. För det första: Studenter ska få låna ett par hundralappar mer i månaden. Det handlar om ca 350 kronor mer i månaden, vilket knappast eliminerar behovet av pappas plånbok eller många, långa arbetspass ”vid sidan om”. I det hänseendet är dessa hundralappar ett hån mot alla studenter som försöker få ekonomin att gå ihop på lånade pengar utan att kunna nå en skälig levnadsstandard. För det andra vill man höja det så kallade fribeloppet med 30.000 kronor. Alltså: man vill underlätta för studenter att jobba ÄNNU mer! Konkurrera ÄNNU MER med arbetare på arbetsmarknaden, få ÄNNU MINDRE tid till studier – och i praktiken – sköta sina studier ÄNNU SÄMRE och bara hinna göra det lilla som krävs för att få tentorna godkända för att SEN SNABBT SOM FAN fixa ett jobb. Ett jobb som behövs för att de kapitalistiska hjulen ska snurra.
 
Oavsett floskler i DN, leder regeringens politik till att bara den som har föräldrar med välfylld plånbok kan söka sig till högre studier för personlig förkovran. Precis som för hundra år sen blir akademiska studier ett privilegium för överklassen. Den som kommer från ett arbetarklasshem och funderar på högre studier gör bäst i att sikta in sig på en effektiv utbildning som omedelbart ger ett jobb som är välavlönat nog att kunna betala av studielånen utan att gå i personlig konkurs. Har man inte rika föräldrar tänker man efter både en och två gånger innan man ger sig in en tillvaro där man under några år kan få nöjet att leva under socialbidragsnormen. Det är i detta perspektiv regeringsföreträdarnas utspel bör ses. Genom förslaget om höjt fribelopp visar man tydligt vilken funktion studenter är tänkta att fylla i det borgerliga mardrömssamhället.
 
Jag vill se ett samhälle som ger fan i att uppmuntra studenter till att gå in och konkurrera med arbetare för att hålla lönerna nere och jag vill se en regering som tar ansvar för möjligheterna till akademiska studier för ALLA oavsett föräldrar eller plånbok.
 

Sandra Septemberall-tal

 

bild4

 /Emil

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Aktivitetsrelaterat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s