Tack för ingenting

Alla vet att studiemedlet är för lågt. Sedan 1990 har det stått snudd på stilla medan priser och löner stigit. Resultatet är att studiemedlet hamnat en bra bit under den av Socialstyrelsen fastslagna fattigdomsgränsen. För något år sedan kom en höjning med ca 500 kr. Bra så, men studenter fortsatte att gå back ca 900 kr varje månad, vilket exempelvis Sveriges förenade studentkårers studentbudget visar. Detta gör att studenter tvingas jobba mycket vid sidan om även om de inte vill, vilket förutom stress och sänkt livskvalitet orsakar försämrade studieresultat. Rätten till studiero, rätten till heltidsstudier, blir då en fråga om föräldrarnas inkomstnivå och ifall de kan skjuta till pengar titt som tätt. En klassfråga.

Igår stoltserade borgarregeringen med i deras ögon kraftfulla åtgärder mot problemet. Man konstaterade:

 ”Det har skett stora förändringar över tid. År 1990 ansåg 96 procent av studenterna att deras studie- och levnadskostnader helt eller till stor del täcktes av studiemedlen. [–] [I] mars i år, pekade kommittén på att endast var femte student upplever att studiemedlen helt täcker levnadskostnaderna under studietiden. Nästan hälften bedömer att studiemedlen inte alls är tillräckliga för att täcka deras omkostnader.”

Som sagt, alla vet att studiemedlet är för lågt. Uppenbarligen till och med liberalerna bakom artikeln, Lars Leijonborg och Tobias Krantz. Så vad blir då artikelns fortsättning – svaret, lösningen, knorren?

”Framför allt höjs lånedelen med cirka 390 kronor per månad för att på så sätt skapa ett tydligt tillskott till studenternas totalekonomi. Studiebidraget justeras upp med 40 kronor per månad. [Mina kursiveringar.]”

430 spänn, vilket i praktiken blir 350 (det så kallade prisbasbeloppet sänks under 2010). Men det var ju bara en tredjedel av pengarna som studenter går back varje månad? Och nästan alltihop är alltså pengar som vi nu generöst nog tillåts låna. Är detta ett hån eller är det ett hån?

Man fortsätter babbla om sitt kära fribelopp, det vill säga summan studenter får tjäna varje år på extrajobb utan att studiemedlet sänks. Grattis, smajlar de, vi tillåter er att jobba halvtid bredvid era heltidsstudier – så var det tjafset ur världen.

Vi behöver inte bara brödsmulor, vi behöver limpan själv. Vi ska ha smör och massa pålägg också. Men återigen bevisas att man inte får något gratis från den ekonomiska eliten. Vi måste kämpa för höjt studiemedel, gratis kollektivtrafik, fri kurslitteratur och allt annat. Organisera dig idag.

/Emil

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s