Allt stöd åt protesterna i Iran

För oss socialister kan händelserna i Iran vara svårtolkade. Handlar allt om valfusk, är Mousavi reformist, finns det en organiserad vänster i dagens Iran och framförallt hur bör vi ställa oss till protesterna? Förutom det faktum att vi som demokrater känner avsky inför mördandet av aktivister, finns det fler skäl till att stödja motståndet. Ett fritt Iran ger nämligen öppningar för ett socialistiskt och verkligt demokratiskt Iran.

Sedan utrensningarna på 80-talet (då Mousavi var premiärminister) för den en gång starka iranska vänstern, som tillsammans med liberaler och islamister störtade shahens diktatur 1979, en tynande tillvaro i exil. Hopplöst splittrade i mer eller mindre sekteristiska grupper utomlands utgör de svårligen ett trovärdigt alternativ för iranierna. En del av exil-vänstern har tyvärr också ibland allierat sig med rent islamofobiska krafter i Europa. Irans arbetarkommunistiska partis försvar av rasistkonstnären Lars Vilks och deras kampanj mot beslöjade kvinnor är några exempel. Detta olyckliga avsteg från Marx teori om religionen som folkets opium, att den är en produkt av orättvisorna i det kapitalistiska systemet, avskärmar oss från folket. Exil-vänstern har i denna situation alltså inte mycket att komma med.

Det har dock den växande iranska arbetarrörelsen. De senaste åren har vi sett allt fler, större och mer militanta strejker. Arbetare har organiserat sig i oberoende och förföljda fackföreningar. Vi har till och med sett djärva försök till firande av första maj. Det kommer också tecken på att arbetarrörelsen och oppositionsrörelsen kan komma att mötas. I Teheran har det oberoende bussarbetarfacket anslutit sig till motståndet. Från Kurdistan kommer rapporter om generalstrejk och det ryktas om en kommande generalstrejk i hela Iran. Vi ska inte ha några illusioner om att Mousavi eller någon av de andra ”reformisterna” ska rasera hela systemet och bana väg för socialism. Men i kölvattnet av protesterna kan en organiserad arbetarklass träda in och ändra utsikterna för det iranska folket. Om proteströrelsen lyckas störta högste ledaren ayatollah Khamenei och hans väktarråd och inför verkligt fria val, med yttrandefrihet och mänskliga rättigheter är mycket vunnet.

Ett demokratiskt Iran där arbetare får organisera sig i oberoende fack, där folkliga partier kan bildas och dit politiska flyktingar kan återvända skulle innebära en öppning för radikala tankar och rörelser. När Irans socialister får komma ut ur diktaturens mörker, exil-vänstern kan återvända och fackföreningar får verka i det fria öppnas utsikterna för ett fritt, socialistiskt och verkligt demokratiskt Iran. Därför måste vi som internationella socialister med full kraft ställa oss bakom protesterna.

/Arash

Annonser

1 kommentar

Filed under Artiklar

One response to “Allt stöd åt protesterna i Iran

  1. Bra skrivet! Tänker att det går att dra lite paralleller till Ryssland innan revolutionen 1905 eller för den delen delar av Sovjets paraplystater. Rörelsen första omedelbara mål måste vara att göra sig av med absolutismen (eller ja, den islamiska republiken), för att över huvud taget förutsättningarna för att organisera en kommunistisk revolution ska finnas. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis behöver bildas en liberalt demokratisk sekulär stat heller, det väsentliga är vilket utrymme för organisering det finns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s